Kricka Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet kricka

1. Kricka (Anas crecca) är en fågel som tillhör gruppen simänder inom underfamiljen änder. Den förekommer i Eurasien där den är vanlig och den har ett mycket stort utbredningsområde. Den kan bilda stora flockar utanför häckningssäsongen. Under häckningen förekommer den främst i skyddade våtmarker och lever främst av frön och vattenlevande insekter. Amerikansk kricka (A. carolinensis) behandlades tidigare som en underart, och vissa auktoriteter gör det fortfarande.
2. Huruvuida den utgör samma art som amerikansk kricka (Anas carolinensis), vilken förekommer i nordamerika, är omdiskuterat. Exempelvis accepterar inte IUCN och BirdLife International dessa båda taxa som olika arter, och fortfarande 2016 behandlar Clements et al dem som en art. Trots detta är det många auktoriteter, bland annat SOF som behandlar dem som två arter, baserat på beteende (Laurie-Ahlberg och McKinney 1979), morfologi (Livezey, 1991), och molekylära (Johnson och Sorenson 1999) data vilket diskuteras av Sangster et al, 2002. Rent genetiskt verkar amerikansk kricka stå närmare den sydamerikanska arten gulnäbbad kricka.
3. I Sverige häckar krickan över hela landet men är talrikast i mindre insjöar i Norrland. Den svenska populationen flyttar i september/oktober, främst till Nederländerna och Storbritannien, och återkommer vid islossningen i mars och april. I Skåne är den dock en stannfågel.
4. Krickan är en liten and med en längd på 34 - 38 cm och ett vingspann på 53 - 59 cm och detta gör den till den minsta simanden i Sverige. Vingspegelns översida är hos båda könen grön och undersidan svart. Hannen bär beroende på årstid två olika fjäderdräkter. Från hösten fram till ruggningen i juni är dess huvud och hals rödbruna. Längs huvudets sida finns ett mörkgrönt band. Framrygg, hals och sidor är spräckliga av svart och vitt. Hannen har en brungrå rygg och övergump och en vit undergump. Efter ruggningen liknar den honan. Honan är ovan brunsvart med rostbruna fjäderkanter och på undersidan brungul med mörka fläckar.
5. I flykten kan de snabba flockarna med krickor påminna om vadare trots sina korta ben, och på land är den, i jämförelse med många andra änder, ganska snabb och lättrörlig.
6. Krickan är mycket social utanför häckningssäsongen och kan bilda stora flockar. Under häckningen förekommer den vanligtvis i skyddade våtmarker med enstaka högre vegetation, som taigans mossar eller mindre sjöar eller dammar med större vassområden. Vintertid uppträder den ofta i brackvatten eller i skyddade vikar eller laguner utmed kusten.
7. Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men utvecklingen är svår att bedöma med vissa delpopulationer som minskar i antal och andra ökar. Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC). Världspopulationen uppskattas till mellan 6,6 och 7,7 miljoner individer, varav det i Europa tros häcka 557.000-915.000 par. Notera att IUCN inkluderar amerikansk kricka i kricka, varför dessa siffror gäller båda arternas populationer sammantaget. (källa)