Krigsändamål Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet krigsändamål

1. Krigsekonomi är en omfattande samhällsekonomisk mobilisering för krigsändamål. Det innebär skärpt reglering av ekonomisk aktivitet som anses vara kritisk för militären men ibland också statligt ingripande i andra delar av ekonomin, såsom produktion av livsmedel, kläder, bränsle och stål, i de fall där handeln med omvärlden hotas. I modern tid har krigsekonomi inte sällan inneburit införandet av planekonomi i en utsträckning som länder tidigare saknat, t.ex. kan staten beordra privata företag att producera en bestämd kvantitet av en produkt och sälja produkten för ett bestämt pris alternativt själv ta över produktion och distribution. Utöver ökad protektionism kan även ransonering av basvaror, chockartade skattehöjningar och ökad statlig kontroll över arbetsmarknaden känneteckna krigsekonomin. Den största ekonomiska förändringen i jämförelse med en civil ekonomi i fredstid är dock enorma, kontinuerliga ökningar i militära utgifter. (källa)
2. Rathenau var av tysk-judisk härkomst och studerade kemi och fysik i Berlin och Strasbourg samt maskinteknik i München och ledde 1893—1899 ett elektrokemiskt industriföretag i Schweiz. År 1899 blev han medlem av styrelsen för företaget Allgemeine Elektricitäts-Gesellschaft (AEG), som grundats av hans far, och fick ansvaret för byggandet av centralstationer i Tyskland. År 1902 blev han även styrelsemedlem i banken Berliner Handels-Gesellschaft. 1907–1908 följde han med statssekreteraren Bernhard Dernburg på dennes resor genom de tyska kolonierna i Sydvästafrika och Östafrika. Vid första världskrigets utbrott 1914 organiserade Rathenau råvaruavdelningen i det tyska krigsministeriet och var chef för denna avdelning. Rathenau tag därefter över ledningen av storföretaget AEG efter faderns bortgång 1915. Hans verksamhet för att skaffa fram råvaror för krigsändamål var mycket framgångsrik och bidrog väsentligt till Tysklands militära motståndskraft under kriget, då landet utsattes för en framgångsrik marinblockad av ententen, framför allt Storbritannien. Efter Tyska novemberrevolutionen 1918 anlitades Rathenau ofta av riksregeringen som rådgivare i ekonomiska frågor. (källa)
3. Leunawerken grundades 1916 som Ammoniakwerk Merseburg G.m.b.H. i Merseburg av BASF för att tillgodose behovet av kväve för krigsändamål genom Haber-Boschmetoden. Senare framställde man förutom syntetiskt kväve även kolväten, så kallad Leuna-Benzin. 1930 hade industrin omkring 20.000 anställda. Under 1920-talet övertogs aktiemajoriteten av IG Farben. Genom de närliggande brunkolsgruvorna fick man råvaror för framställning av syntesgas för ammoniakproduktionen, brunkolen kom även att bli råvaran för framställning av syntetisk bensin, så kallad Leuna-Benzin, genom direkt förvätskning av brunkol i Bergiusprocessen. Den industriella framställningen av syntetisk bensin började 1 april 1927 på Leunawerke och var den första industriella användningen av Bergiusprocessen. Anläggningen kom att bli den största producenten av syntetisk bensin i Nazityskland med en maximal årsproduktion på 600 000 ton år 1944. (källa)
4. Geddes var ursprungligen praktiserande läkare, därefter professor i anatomi i Edinburgh, Dublin och vid McGill University. År 1909 inaldes han som Fellow of the Royal Society of Edinburgh. Geddes deltog som löjtnant i boerkriget (1899–1902) och 1914–1916 i första världskriget, där han nådde brigadgenerals rang. År 1916 blev han rekryteringsdirektör i krigsministeriet, var augusti 1917–november 1918 Minister of National Service i Lloyd Georges ministär och fyllde med framgång sin uppgift att till största möjliga effektivitet organisera det i hemlandet för krigsändamål bedrivna arbetet. November 1918–maj 1919 var han president i Local Government Board (kommunalminister) och 1920–1924 brittisk ambassadör i Washington. Geddes var 1917–1920 underhusledamot och erhöll 1917 knightvärdighet. Han var ett av Englands ombud vid Washingtonkonferensen 1921–1922. År 1942 fick han säte i överhuset som baron Geddes. (källa)