Krigsledning Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet krigsledning

1. Redan under förhandlingarna i Brest-Litovsk hade Kühlmann råkat i svår konflikt med högsta krigsledningen, och brytningen blev ohjälplig, då han i ett riksdagstal 24 juni lät undfalla sig, att kriget ej kunde bringas till slut enbart genom militära avgöranden, utan att därtill även krävdes diplomatiska förhandlingar. Yttrandet ansågs innebära tvivel på möjligheten av seger och väckte anstöt både i stora högkvarteret och i riksdagen. Högsta krigsledningen fordrade Kühlmanns avlägsnande, och efter en audiens hos kejsaren begärde och erhöll han avsked 9 juli samma år. (källa)
2. De som den svenska krigsledningen under skånska kriget kallade för snapphanar, men som senare historieskrivning velat visa vara mer komplex, kan sägas ha utgjorts av åtskilliga olika kategorier. En kategori var reguljära specialförband under till exempel Pieter Sten eller generalmajor Meerheim som arbetade mycket bakom fiendelinjerna med att inhämta underrättelser och få ut personer därifrån, men också med att förhindra svensk skatteindrivning i Skåne. Dessa specialförband samarbetade nästan alltid med danske kungens friskyttekår som i svenska ögon utgjorde ytterligare en kategori snapphanar, båda dessa grupper var anställda av danska staten. Friskyttekompanierna bestod till största delen av skåningar men också av danskar och ett fåtal tyskar, polacker och till och med svenskar. Ofta var kompanierna rekryterade häradsvis men det förekom även kompani som huvudsakligen bestod av studenter från Köpenhamn och Lund, samt kompanier som bestod av arméveteraner. Dessa kompanier var samtliga lätt beväpnade ridande förband på 40–200 friskyttar som opererade över stora områden och främst angrep den svenska arméns försörjningslinjer. Friskyttarna samarbetade också med kompani av lejda kroater som specialiserats på liknande krigföring ute i Europa. En tredje kategori var helt vanliga bondeuppbåd, där den lokala befolkningen tog till vapen mot annalkande svenska styrkor, denna kategori var vanligast i inledningsskedet men fortsatte genom hela kriget. En annan grupp snapphanar var de danska fogdar som övervakade dansk skatteindrivning och furagering (anskaffning av foder) och som ofta kom ihop sig med svenska trupper med samma mål. Ofta nog samarbetade dessa fyra grupper och bidrog med manskap till olika danska krigsoperationer och oftast var de styrda från Köpenhamn. Generalmajor Meerheim i den reguljära danska armén var ytterst ansvaring för friskyttarnas operationer. En sista kategori var de stråtrövare som strök omkring i skogstrakterna och som absolut inte hade något med krigsledningen att göra. Deras plundringar riktade sig inte bara mot den svenska armén utan även (och i en större utsträckning) mot civilbefolkningen. Riktigt vilken omfattning stråtröveriet hade under skånska kriget är oklart, men källorna visar att det förekom missdådare på båda sidor som utnyttjade lokalbefolkningen på skamligt vis. (källa)
3. Ett lån på 250 miljoner francs ingicks med engelska kapitalister, 11 stora läger bildades, där alla vapenföra fransmän mellan 21 och 40 år samlades, och de båda Loirearméerna, Nordarmén, Normandiearmén, Vogesarmén samt östarmén var frukter av Gambettas och hans insiktsfulle medhjälpare de Freycinets outtröttliga arbete och fosterländska hänförelse, som Gambetta i eldiga proklamationer även förstod att meddela sina landsmän. Trots enstaka framgångar, såsom vid Coulmiers, kunde dock Gambettas oövade trupper inte hålla stånd mot tyskarna, och hans eget ingripande i krigsledningen förorsakade dessutom fransmännen åtskilliga förluster, men varken dessa eller Paris kapitulation förmådde honom att avstå från idén om "une guerre à outrance". (källa)
4. 1658 – Efter några dagars överläggning beslutar den svenska krigsledningen på Jylland att den svenska armén ska tåga över isen på det tillfrusna sundet Lilla Bält mellan Jylland och Fyn. Detta blir första delen i det svenska vågspel, som ger en enorm fördel i det pågående svensk-danska kriget. När svenskarna har kommit över till Fyn kan de besegra de överrumplade danskarna i slaget vid Tybrindvig och en vecka senare genomförs det än mer vågade tåget över Stora Bält. (källa)
5. I enlighet med rådande amerikansk militärpolitisk doktrin var milisen huvudstyrkan i den amerikanska fältarmén, formerad kring en kärna från den reguljära armén. Den amerikanska politiskt-strategiska tanken bakom kriget var att den amerikanska armén snabbt skulle erövra det militärt svaga Kanada och att förhandlingar därefter skulle äga rum där de amerikanska kraven skulle vinna framgång. Milisens ineffektivitet och krigets impopularitet i New England gjorde dock att de politiskt-strategiska idéerna inte kunde realiseras. Milisen i New England-staterna och i New York vägrade i stor utsträckning att tjänstgöra utanför sina egna hemstater, varför den amerikanska fältarmén avsevärt försvagades så snart gränsen till Kanada överskreds. De kanadensiska provinsernas Nova Scotias och New Brunswicks tysta stilleståndsavtal med de amerikanska staterna i New England innebar att brittiska trupper kunde överföras till den centrala fronten i Ontario och Québec. Den brittiska krigsledningen var väl medveten om de inre motsättningarna i USA och undantog därför i praktiken de norra staterna från den vid krigsutbrottet proklamerade handelsblockaden. Den brittiska armén i Kanada kom därför i stor utsträckning att försörjas genom förnödenheter som smugglades från New England-staterna. (källa)
6. Natten till den 3 juli började vinden att vända. Den började då att blåsa i öst-nord-östlig riktning vilket var gynnsamt för en utbrytning genom västra farleden förbi Krysserort. Framåt småtimmarana samlades krigsledningen på den kungliga skonerten Amphion för att överlägga. Gustav III befallde att ett utbrytningsförsök österut skulle företas men blev övertalad av Nordenskjöld att istället med flottan försöka att bryta sig ut västerut. (källa)
7. En speciell variant iordningställdes 1943 då den brittiska krigsledningen beslutade att rasera tre av de dammar, som kontrollerade vattenflödet i Ruhrområdet. Planen, som tillhörde den särskilt upprättade 617:e bombdivisionen, utrustades för att bära en roterande och studsande bomb för att kunna förstöra dammarna Möhne, Eder och Sorpe. Attacken mot dammarna av de så kallade Dam Busters, som hade kodbeteckningen operation Chastise ("tukta"), ägde rum natten mot 17 maj 1943. Det var även 617:e som sänkte det tyska slagskeppet Tirpitz den 12 november 1944, efter många försök från de allierades sida. (källa)
8. Ukrainas inrikesminister Arsen Avakov utfärdade den 15 april 2014 ett dekret om att godkänna frivilliga paramilitära grupper för strider i östra Ukraina. En orsak till att de ukrainska frivilligbataljonerna har skapats är att krigsledningen har haft problem med lojaliteten inom den ukrainska armén. (källa)