Krogmiljö Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet krogmiljö

1. James övertygar paren om att följa med ut och ha roligt. Han hjälper Barney att få kontakt med en tjej med fjärilstatuering. De andra paren orkar snart inte med krogmiljön utan sätter sig ner. De diskuterar hur det är att människor raggar på en hela tiden. Ted och Marshall tycker att Robin och Lily är för hårda mot killar som stöter på dem. (källa)
2. Från 1600-talet förra hälft blev nyckelharpan ett folkligt instrument i Uppland, senare genom upplänningar spridd till bland annat Dalarna, Hälsingland och Ångermanland. Förr antogs det ibland att det var vallonerna som förde nyckelharpan till Sverige, men de kom inte hit förrän på 1600-talet och har heller inga nyckelharpor belagda i sitt hemland. Bellman nämner den i stockholmsk krogmiljö vid slutet av 1700-talet. Ett exempel från 1781: Den tiden förspordes ständig gästning, oupphörligt dansande, jemn musique af Nyckelharpor och violer, samt ett oaflåteligt trumlande, med hvirfvel på hvirfvel utan för krogdörrn.«. (källa)
3. I andra strofen övergår det hela till mer vardagliga toner: scenen skiftar till krogmiljö, där Fredman vill stärka sig inför sin förestående död. Han gör upp räkningen genom att justera sin krognota, vilket får symbolisera hans syndaregister. Att sålunda få avlösning för sina synder borde vara en allvarlig händelse, men övergår i komik genom de enkla matvarorna. Den komiska kontrasten fortsätter i nästa strof, där Fredman sätter upp sitt testamente i samma högandliga retorik och avsvär sig världsliga ting, innan han i andra halvan snabbt övergår till lovsång till krogens öl. (källa)
4. I Bödeln (1933, även drama) gestaltas ondskans problematik på ett pregnant sätt i en medeltida miljö och dubbelexponeras sedan med nutida brutalitet, innan bödeln själv tar till orda i ett tal som sätter människans eviga skoningslöshet, kyla, längtan och godhet i relation också till kristendomen. I den första delens primitiva medeltida krogmiljö är bödeln främst synonym med ondskan, i den moderna restaurangscenen vänder sig satiren tydligt mot nazismen men bödeln höjer sig till sist över detta förfall. Boken var också en av de skrifter som brändes av de tyska nazisterna 1933, i Der Stürmer kallades Lagerkvist en "judenknecht" (judedräng), något han enligt sonen Ulf tog som en hedersbetygelse. Den väckte starkt gensvar i Sverige. Dess reflektioner över våldet som en del av människans villkor och av religionen ansågs svårbegripliga, och är inte så klart formulerade i boken, men visar idag intressanta paralleller till René Girards teorier om våld, offer och den mänskliga kulturen i La Violence et le sacré (Våldet och det heliga, 1972). (källa)