Krossverk Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet krossverk

1. Bokning var en process som användes vid gruvor eller järnbruk för att slå sönder järnmalm till mindre stycken eller grövre eller finare pulver. Detta är en förberedelse för tillverkning av tackjärn i masugn. I äldre tid gjordes detta manuellt med slägga, senare användes maskiner, krossmaskiner. Bokning kan indelas i handbokning (med handhammare mot tackjärnshällar eller hårda stenar, yrkesbenämning bokare), torrbokning (maskinellt med stampverk, senare med krossverk) och vattenbokning (i rinnande vatten). (källa)
2. Forsen och marken köptes 1826 av Stora Kopparberg i syfte att uppföra en hjälphytta åt Svartnäs. Då hade sedan gammalt funnits en bergsmanshytta här. Förutom masugn fanns här även en vattenkvarn. Blåsningen var ganska begränsad fram till 1830-talet, då privilegiet utökades till att även omfatta en hammarsmedja med tre härdar för stångjärnssmide, vilken smedja dock kom att uppföras vid Korså bruk. Likafullt medförde det ett ökat behov av råjärn, och 1842 uppfördes ett nytt krossverk för malm, en ny rostugn samt en förbättrad pipa till masugnen. 1844 brann hyttan, men nyuppfördes kort därefter och var redo att tas i bruk hösten 1845. En ny rostugn uppfördes 1866. Masugnen förstördes av en ny brand 1869 men återuppbyggdes kort därefter och fick en ny högre pipa och 1875 en ny starkare blåsmaskin. Sedan järnvägen Vintjärn-Åg-Svartbäcken stod klar 1884 började malmtransporterna att skötas med järnväg och året därpå installerades telefon. 1889 genomgick masugnspipan en sista ombyggnad samtidigt som en varmapparat och spelbanor för kol och slagg anlades. 1923 installerades en ny malmtuggare. Sista blåsningen skedde 1927. (källa)
3. Döllach som har anor tillbaka till medeltiden var ett viktigt centrum för guldbrytningen i Hohe Tauern-regionen. Orten upplevde sin blomstringstid under 1400- och 1500-talen. 1530 byggde släkten Putz som ägde talrika gruvandelar, krossverk och smältor slottet Großkirchheim i renässansstil. (källa)
4. De stora varphögar som fanns ovan jord i Bråfall skall ha haft en betydelsefull roll när Wikmanshytte bruk köpte Ulfshytte Jernverks AB år 1937. Varphögen höjde sig som mest 12 meter över den näraliggande Hemsjön och innehöll cirka 100.000 ton restprodukter, stenar i olika storlekar, från tidigare generationer brytning av järnmalm. De nya ägarna installerade ett eldrivet skrapverk med tillhörande krossverk. I krossverket lastades finkrossad varp på lastbilar. Anrikningen skedde vid andra gruvor, till stor del vid Hästhagsbergs gruva, dit bolaget hade flyttat en kulkvarn. Anrikning innebar att det finkrossade materialet späddes ut med vatten och sedan fick blandningen passera en roterande magnetiserad trumma som drog åt sig de korn som innehöll järn. Transporter gick även till Ulvshyttans järnvägsstation. (källa)