Kulturfolk Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet kulturfolk

1. Havre härstammar troligen från den sydeuropeiska vildarten storhavre, Avena sterilis. Den första odlingen kan spåras till medelhavsområdet för cirka 2 000 år sedan. Havre var inte känd som odlad växt av de gamla kulturfolken. Grekerna ansåg den dessutom oduglig som föda. I Västeuropa blev den först känd under bronsåldern, men spelade i Norden en obetydlig roll ännu under järnåldern. Havreodlingen i Sverige blev allmänt utbredd under 1700-talet och nådde sin höjdpunkt i slutet av 1800-talet, då havre utgjorde omkring 50 procent av spannmålsproduktionen i landet. Se havrebanan. (källa)
2. Besvärjelseformler tillhör alla folkslag och har, fortplantade från de avlägsnaste tider, jämte andra animistiska lämningar, bibehållit sig till våra dagar också hos kulturfolken. Till och med inom kristendomen möter besvärjelsen, nämligen såsom exorcism. Vad nordborna beträffar, omtalas besvärjelser i våra fornurkunder under benämningen galdrar. Den äldsta antecknade germanska besvärjelseformeln är den från 900-talet bevarade s.k. Merseburgformeln. (källa)
3. En procession (festtåg) (kortege, äldre form cortege) är en skara människor som högtidligt rör sig gående framåt. Procession är känt hos de flesta kulturfolk och används både vid världsliga och religiösa fester. (källa)
4. Nefriten har sedan forntiden blivit bearbetad till vapen, yxor, örhängen, amuletter, kärl, svärdfästen och så vidare. Bearbetade nefritföremål är funna också bland de schweiziska pålbyggnaderna och på andra gamla kulturplatser i Europa. I Jordansmühl i Schlesien anträffas rikligt med nefrit. De mest bekanta fyndorterna ligger i Asien, Turkestan, östra Sibirien, Kina. Även Amerikas gamla kulturfolk bearbetade nefriten, från vilken fyndort råmaterialet stammade, är inte bekant. (källa)
5. Panchatantra (sanskrit: "femboken"), arbete bestående av fem böcker, är ett av den klassisk-indiska litteraturens berömdaste och tillika mest kända alster, som haft ett enormt inflytande på den västerländska litteraturen särskilt under medeltiden och tillika till stor del utgör källan för den grupp fabler och berättelser, som på litterär väg ända sedan början av vår tidräkning spritt sig till de flesta kulturfolk och ytterligare - på den muntliga traditionens väg - som folksagor såväl trängt ned till de mindre bildade folklagren som också spritts långt utanför området av litterär påverkan till mindre kultiverade folk och stammar i alla världsdelar. (källa)