Kungatitel Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet kungatitel

1. Att denna från den senare antiken ärvda framställning är en ohistorisk konstruktion, är redan i och för sig påtagligt och stärks också genom Aristoteles' skrift om Atens statsförfattning. Säkert har kungatiteln aldrig varit avskaffad, men dess bärare har under tidernas lopp fått vidkännas betydlig inskränkning av sin kungliga myndighet och överlåta en stor del av sin befogenhet på andra funktionärer, till dess att kungen slutligen kommit att vara en medlem bland alla andra, och inte ens den främste, av deras kollegium. De närmare omständigheterna vid detta förlopp är inte kända. (källa)
2. Titeln storfurste av Finland antogs av Johan III 1581 och ingick sedan i den svenska kungatiteln fram till 1720. Även Sigismund och Gustaf II Adolf som prinsar och Gustaf IV Adolfs son Karl Gustaf (f. 1802, d. 1805) bar denna titel. (källa)
3. Konstantinos II, född 2 juni 1940 i Psychiko i Aten, var kung av Grekland (kungatitel: Hellenernas Konung) från 1964 till 1973. (källa)
4. Det är troligt att de svenska kungarna började lägga Finland under sig redan i mitten av 1100-talet, och innan dess fanns ingen sammanhållen statsmakt i området. Från omkring 1250 finns det bevis för att delar av nuvarande Finland var inlemmade i det svenska riket och således ingick i en stat. År 1581 lade Johan III till storfurste av Finland (fi: Suomen suuriruhtinas) till sin kungatitel. Denna titel ingick, dock som ren formalia, i de svenska regenternas titlar fram till 1720, då Ulrika Eleonora använde den, och 1802 förlänades den till Gustav IV Adolfs nyfödde son Karl Gustav, som dog tre år senare. (källa)