Vad betyder och hur uttalas kunskapa
Kunskapa uttalas kun|skapa -de.
Kunskapa betyder (åld.) spana och spionera.
Ordformer och varianter av kunskapa
Aktiv
- kunskapa
- infinitiv
- kunskapar
- presens
- kunskapade
- preteritum
- kunskapat
- supinum
- kunskapande
- presens particip
- kunskapa
- imperativ
Passiv
- kunskapas
- infinitiv
- kunskapas
- presens
- kunskapades
- preteritum
- kunskapats
- supinum
Kunskapa är ett verb
Verb (av lat. verbum, ord), ordklass som innefattar ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. En vanlig minnesramsa, som även finns i många andra varianter, är Verb är någonting man gör, cyklar, tutar, springer, kör. Exempel på verb är redigera, skriva, åldras, må, trivas, sjunga, ljuga. Eller helt enkelt ord man kan sätta att framför.
Hur används ordet kunskapa
Hon var utbildad folkskollärarinna, ett yrke som hon ägnade sig åt fram till 1904 och som präglade hennes sätt att skriva. Hon fortsatte att vara pedagog och folkbildare även i artiklar och böcker. 1906 publicerades hennes första artikel i Svenska Slöjdföreningens tidskrift, där hon senare flitigt medverkade. Mycket av sina kunskapar, intryck och kontakter fick hon under den tid hon var anställd vid Handarbetets vänner, först som sekreterare 1907–1911 och därefter som föreläsare vid lärarinneseminariet fram till 1920. Som amanuens vid Gävle museum (Länsmuseet Gävleborg i Gävle) hade hon under en period anknytning till museivärlden.
