Kväda Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet kväda

1. Beowulfkvädet är ett elegiskt, heroiskt epos, skriven på fornengelska, som utspelar sig i södra Skandinavien under folkvandringstiden. Den enda bevarade handskriften är daterad till mellan 975 och 1025, men texten tros av olika språkexperter ursprungligen ha författats vid olika tidpunkter under perioden år 700 till år 1000. Med sina 3 183 rader är det anmärkningsvärt i sin omfattning. Som den enda större överlevande anglosaxiska hjältedikten har verket – trots att det huvudsakligen berör skandinaviska händelser – i England stigit till sådan upphöjdhet att det blivit "Englands nationalepos.". (källa)
2. Henry Adams Bellows ville mena, baserat på formspråket i Första kvädet om Helge Hundingsbane och Andra kvädet om Helge Hundingsbane, att det första kvädet skulle diktats upp under 1000-talet och den andra under 900-talet. (källa)
3. I kortsagan om Torleif jarlsskald (Þorleifs þáttr jarlsskálds) berättas utförligt om skaldens sista utlandsfärd och dess följder. Året bör ha varit 993. Torleif återvände då till Norge som köpman för att sälja varor. Därvid råkade han i dispyt med Håkon jarl som ville köpa lasten alltför billigt. Grälet slutade med att jarlen stal varorna och lät bränna skeppet. Torleif flydde till Sven tveskägg i Danmark, men följande jul var han åter hos Håkon, nu förklädd till tiggare. Under namnet Nidung Gjallandason från Svíþjóð fick han lov att framföra ett kväde till jarlen. (källa)
4. År 1015 kom Sighvat till Trondheim där han träffade sin far hos kung Olav. Han kvad nu en drapa om kungen och blev genast dennes förklarade gunstling. En guldring fick han i skaldelön, och han upptogs i kungens hird. (källa)
5. Av hennes produktion har emellertid endast två strofer och tre halvstrofer av ett drottkvätt-kväde bevarats. Kvädet heter Sendibítr och finns i Harald Hårfagres saga som ingår i Heimskringla, samt i den stora sagan om Olav den helige (Óláfs saga helga in sérstaka) och i storsagan om Olav Tryggvason (Óláfs saga Tryggvasonar en mesta). Ytterligare en halvstrof är citerad i Skáldskaparmál, där Jorun lovprisar kung Harald för att han rödfärgat sina vapen i "omänniskors (óþjóðar) blod". Den händelse som åsyftas torde vara en straffexpedition som Harald, enligt Orkneysagan och Heimskringla, företog för att rensa västerhavet från det sjörövarpack som förhärjat den norska kusten. De övriga stroferna behandlar en konflikt mellan Haralds vuxna söner Erik Blodyx och Halvdan Svarte, där Harald tog Eriks parti. Skalden Guttorm sindre (Goþþormr sindri) prisas också för att han fått till stånd en förlikning mellan parterna. Ämnesvalet visar att dikten måste ha tillkommit sent under Haralds regering. Det faktum att Jorun dristar sig till att beröra kungaättens inbördes stridigheter, och dessutom rosar den kände skalden Guttorm, tyder på att hon varit en kvinna som kunnat uttala sig med stor auktoritet. Tillnamnet till trots kan hon knappast (längre) ha varit en purung "skaldemö". Rimligtvis bör hon ha varit född på 800-talet. (källa)
6. Det finns ett stort antal barndikter, så kallade "Grýlakväden" (Grýlukvæði), som handlar om Grýla. Ett fragment av en sådan dikt finns i Sturlungasagan, men de flesta nedtecknades på 1800-talet. (källa)
7. Sången är ett djupt flöjtande få-fly-fii-fio alternativt flå-fli-flio. Den har också ett nötskrikelikt skränande kvä-äääk som utgör varningsläte. (källa)
8. Kvad (färöiska: Kvæði) är en speciell sångstil som var vanlig i äldre färöisk musiktradition. (källa)
9. För att hindra urdrag av den tvärslå som finns på vissa konstruktioner av klavar, låses slån med en liten konisk pinne, kallad kvader, eller med en kvad-ring. (Jämför nyckelring.) I Skåne kallas pinnen hillekvader. (källa)
10. Torstein var på hemväg efter att ha varit otrogen och "medan han befann sig i denna sinnesförvillelse" fann han i en dalsänka ett dödmanskummel. Där låg benrester och ett svärd. Torstein rörde inte benen men tog hem svärdet. När han hade lagt sig att sova drömde han att den döde kom till honom. Han bar i handen en silverbeslagen timmeryxa och hotade honom till livet om han inte återlämnade svärdet. Torstein lät så plågad i sömnen att hans hustru väckte honom och undrade vad han hade drömt. Han svarade inte på det, utan somnade strax om igen. Då återkom den döde i drömmen och kvad en strof på dróttkvætt, vari han utmanade Torstein till strid. I de sju första raderna skryter han om sina egna krigiska bedrifter och i den åttonde hotar han att "leka samma lek med dig, namne". Den döde hette alltså Torstein och kan ha varit en hednisk förfader, då namn ofta gick i arv inom ätten. Den levande Torstein antar i drömmen utmaningen. I en drottkvättstrof stöpt efter exakt samma mall som drömgestaltens, säger han sig inte rygga för någon strid och slutar med orden "nu skall jag gälda hugg med hugg". Drömgestalten erkände sig då besegrad och gav sig av. (källa)