Vad betyder och hur uttalas kvietism
Kvietism uttalas kviet|ism [-is´m] -en.
Kvietism betyder religiös mystik som syftar till ett försjunkande i Gud och overksamhet.
Ordformer och varianter av kvietism
Singular
- kvietism
- obestämd grundform
- kvietisms
- obestämd genitiv
- kvietismen
- bestämd grundform
- kvietismens
- bestämd genitiv
Kvietism är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet kvietism
Kvietism (av latin quies ro, vila) är en mystisk-religiös riktning med ursprung från den spanske mystikern Miguel de Molinos (1640–1697).
Emedan den mystiska strömning representerad av Teresa av Ávila, Johannes av Korset, med flera, stöddes av den katolska kyrkan, så föll snart Molinos' särskilda riktning i onåd och fördömdes, varefter den utsattes för repression främst av jesuitorden. Denna mystika riktning går under beteckningen kvietism, vartill räknas Jeanne Marie Bouvier de la Motte Guyon och, i mildare form riktningens försvarare François Fénelon.
En skillnad mellan kvietism och katolska kyrkans accepterade mystik, är kvietismens starka betoning av viljan vid det passiva uppgåendet i Gud, och dess krav på det fullständiga utrotandet av varje egen önskan eller vilja, den så kallade "heliga likgiltigheten". Ur kärleken till Gud måste varje tanke på själens eget öde utrotas: människan måste sträva efter den "ointresserade kärleken", som älskar Gud, även om det skulle behaga honom att till sin ära döma henne till helvetet. Bönen blir egentligen blott ett uttryck för den fullständiga resignationen inför Gud: den fullkomlige ber blott den enda bönen: ske din vilja.
Den viktigaste anledningen till misstänksamheten från katolska kyrkans sida låg i den ringaktning för de yttre kyrkliga fromhetsövningarna, till vilken kvietismens prisande av "den stilla bönen" troddes kunna leda. Man anbefallde daglig kommunion. Anklagelser mot kvietismen om antinomistiska tendenser tycks sakna verklighetsbakgrund.
