Kyffe Synonymer Betyder Uttal

• håla
• ruckel
• skjul

Hur används ordet kyffe

1. Gällande krogar och utskänkningsställen rörde det sig i regel om enkla kyffen bestående av ett eller två rum med ingång från gatan eller om mörka källarlokaler med en brant trappa ner. I de flesta fall hade de plats för 10–12 sittande gäster. En del stod och drack sitt öl eller vin och satte sig aldrig. Standarden var låg, vilket en inventarieförteckning från 1770-talet över krogen Dunderhyttan på Djurgården (Hasselbackens föregångare) kan illustrera: 28 st. gamla trästolar, 5 st. gamla bord, 1 st. gammalt skåp, 9 st. brännvinsglas och ett halvt dussin ölglas. (källa)
2. Romanens berättare är en kringflackande familjefar i yngre medelåldern strax efter andra världskriget. Mannen drivs av en längtan bort (Fernweh) från det kyffe där han bor med sin fru och sina små barn, och bort från familjens krav. Arbetslösheten och penningbristen tär på honom, och han bedriver en kringströvande tillvaro utan mål i en utbombad tysk storstad, avbruten endast av ruset, och kortvariga återvändanden till hemmet och familjen. I en liten sylta finner han en viss vänskap i en ung flicka, men det är kärleken till frun som både för honom hem och ut på gatorna. Skildringen av kärleken, fattigdomen och ensamheten är bärande element i romanen. Slutkapitlet bygger på ett hörspel av Böll: Ich begegne meiner Frau (el. Ein Tag wie sonst). (källa)
3. Krøyer föddes av norska föräldrar men upptogs som fosterson av sin moster och hennes man Henrik Nikolai Krøyer och antog därför deras efternamn. Han studerade vid konstakademien och kom därefter till Hornbæk där han 1875 målade sina första, något tunna och omständliga fiskarbilder. År 1877 studerade Krøyer hos Bonnat i Paris och lärde där känna formen i stort och studerade valörmåleri. I Spanien tog han 1878 intryck av den måleriska realismen särskilt hos Velázques, vilket syns i målningarna Sardineri i Bretagne (1879, Statens Museum for Kunst) och Italienska byhattmakare (1880, Den Hirschsprungske Samling). Den senare bilden, som genom sin framställning av det svettiga arbetet i ett mörkt, osunt kyffe bröt starkt mot folklivsromantikens italienska idyller, och väckte mycken diskussion i Köpenhamn. (källa)
4. Titulärrådet Akaki Akakjevitj är en tjinovnik som med 400 rubel i årlig lön för en ytterst knapp tillvaro. Hans enda ärelystnad består i att få en ny kappa, emedan hans gamla är utsliten och ej längre tål vid den minsta lagning, för att ej alldeles falla i trasor. Efter långvarigt sparande ser han sig slutligen i stånd att beställa det efterlängtade plagget. Det hälsas med jubel av kollegerna i kansliet, men som dess lycklige ägare ej har råd att bjuda över lag med anledning av denna högtidliga tilldragelse, är en av hans förmän nog vänlig att inbjuda honom till te och champagne. På hemvägen från den sällsynta festen blir han i den mörka natten på en avlägsen gata överfallen av två vagabonder, som plundrar honom på hans nya kappa och övriga tillhörigheter, och den stackars tjinovniken kommer förkrossad och utblottad hem till sitt torftiga kyffe. Dagen därpå anmäler han visserligen rånet för polisen, men avstår från all vidare talan, då han försmädligt tillfrågas, varför han varit ute så sent på en så tvetydig gata. Och då han försöker att få bemedling av en inflytelserik general, blir han skymfad och körd på dörren, därför att han vågat "yttra sig förklenande" om polismyndigheten och den allmänna ordningen. Hans kamrater skulle visserligen vilja hjälpa honom att ersätta förlusten genom en insamling, men det stannar vid de vackra orden, enär de för tillfället ej har råd till extra utgifter — de har nämligen just nu tecknat sig för inköp av byråchefens porträtt samt för ett stort arbete, som en vän till chefen nyligen publicerat. Akaki, som förkylt sig den ödesdigra natten, faller i svår feber och repar sig aldrig mer. Doktorn, som besöker den sjuke en enda gång, ordinerar kort och gott om — en likkista av furu, eftersom ek är för dyrbart träslag, och vid bouppteckningen befinns den avlidnes kvarlåtenskap bestå av en bunt gåspennor, ett häfte skrivpapper, tre par strumpor, några byxknappar och en omgång slitna kläder. (källa)