Kyrkotonart Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet kyrkotonart

1. Kyrkotonarter, också kända som modala skalor eller kyrkotonala skalor, är ett flertal tonarter och skalor som användes under medeltiden, och som är grunden för modal improvisation inom bland annat 50-talsjazz och senare. Inom klassisk musik och konstmusik har dessa skalor blivit ovanliga efter medeltiden, sånär som på dur-tonarter och rena moll-tonarter som därefter länge varit de dominerande. (källa)
2. Dur och moll kan ses som två specialfall av de så kallade kyrkotonarterna, jonisk respektive eolisk. Kyrkotonarterna uppstår när man, med i övrigt samma toner i en skala, ändrar grundtonen. (källa)
3. De diatoniska (av dia, väg) skalorna består av två tetrakord med hela tonsteg, separerade av halva tonsteg. De utgör grunden för dur- och mollskalorna och kyrkotonarterna. Den kromatiska skalan består av tetrakord med enbart halva tonsteg. (källa)
4. Det som är musikaliskt och dramatiskt speciellt med Borodins opera är att två i grunden olika världar ställs mot varandra: det gamla Ryssland och det exotiska Österlandet. I sin framställning av den gammalryska miljön arkaiserade Borodin mer än vad Glinka hade gjort 30-40 år tidigare. Borodin komponerade i gammal folkviseanda, använde kyrkotonarter och en melodik som var karakteristisk för den gamla ryska kyrkomusiken. Men Borodin efterliknade inte bara folk- och kyrkomusiken, utan även 1800-talsstädernas romanser. Romansstilen är förknippad med kärlekstemat: Den karakteriserar framförallt gestalten Vladimir, men gör sig även påmind i en av Igors hänförande melodier (arian i akt II) och hos Jaroslavna ("Klagovisan", akt IV). Polovtsernas musik är trollbindande, vilket är typisk för all Borodins orientaliska musik. Den har ibland en air av erotik och är ibland grovhugget barbarisk. I motsats till den ryska musiken präglas de österländska melodierna av en omfattande melismatik. (källa)
5. Stämningsläget i landet under de inledande åren av Elisabet I:s regeringstid lutade åt det puritanska, vilket negativt påverkade den liturgiska polyfonin. Tallis skrev nio tonsättningar i olika kyrkotonarter för fyra stämmor till ärkebiskop Matthew Parkers Psalmbok, publicerad 1567. (källa)
6. Enligt den kände upptecknaren av polskemelodier Karl Sporr finns det även i Sverige gamla polskor med tydliga musikaliska influenser från 1700-talets menuetter. Det finns exempel på att samma melodi i gamla notböcker ibland betecknas som menuett och ibland som polska. Man har återanvänt samma melodi men ändrat lite på taktdelarnas längd och betoning så att rytmen passat till en annan dans. Musikaliskt har många äldre polskor influerats mycket av vallåtsmusik som sjungits eller spelats på enkla blåsinstrument, har begränsat tonomfång och ofta växlar mellan dur och moll eller använde dorisk kyrkotonart. En påverkan kommer från gamla psalmer(äldre än 1820), så kallade folkliga koraler, som bevarats och utvecklats av försångare i församlingar som inte hade någon orgel. (källa)
7. Den gregorianska sången använder sig av diatoniska skalor, dvs. skalor av sju toner med på olika sätt omväxlande hela och halva steg (modi, jfr kyrkotonart). I en del av repertoaren märks förankringen i sångtraditioner med pentatonisk skala, men få gregorianska melodier är renodlat pentatoniska. (källa)
8. År 1697 utgav svenska kyrkan den första fastställda koralboken med noter till psalmerna. I den kyrkliga sången finns det något förenklat två alternativa principer för förhållandet mellan text och melodi. Den ena är den gregorianska sången där tonen kan glida mellan olika tonhöjder på samma stavelse. Den andra är syllabisk, vilket innebär att varje stavelse skall ha en egen ton. 1695 års koralbok stämmer inte exakt mellan text och noter enligt syllabisk princip, och sångaren måste därför lägga till toner enligt eget huvud för att kunna sjunga texten. Dessutom saknade många landsbygdskyrkor orgel, exempelvis Mora kyrka fick sin första orgel så sent som 1913. Få om ens någon kunde sjunga efter noter. Klockaren eller någon annan duktig sångare hade därför som uppgift att leda sången genom att vara försångare, och detta ökade möjligheten till lokala variationer. Ibland var klockaren utanför kyrkan en sockenspelman när det behövdes dansmusik. Influenserna mellan kyrkomusik och spelmansmusik gick åt båda håll. Urgammal dorisk kyrkotonart är till ex en vanlig skala i gammal folkmusik. (källa)
9. En lydisk skala är en kyrkotonart eller modal skala, som bland annat används vid jazzimprovisation. Det är den fjärde inversionen av durskalan (d.v.s. den startar från den fjärde tonen i skalan, och får därav andra intervall). Det enda som skiljer en lydisk skala från en ren durskala (jonisk skala), är den överstigande kvarten istället för den rena kvarten, vilken ger skalan en drömsk atmosfär. Gitarrister som Steve Vai och Joe Satriani har använt sig flitigt av den, men även låtar som "Man on the Moon" med R.E.M. är lydisk i sin karaktär. (källa)