Vad betyder och hur uttalas kägelformig
Kägelformig uttalas kägel|form|ig -t -a.
Ordformer och varianter av kägelformig
Kägelformig är ett adjektiv
Adjektiv är en ordklass. Orden i denna ordklass anger egenskaper som stor eller grön, eller tillstånd som stängd eller öppen. Adjektiv talar om hur någonting annat (ofta ett substantiv) är eller uppfattas, till exempel "en fin bil". En vanlig minnesramsa (som även finns i många andra varianter) är: ”Adjektiven sedan lär, hurudana tingen är, till exempel sur och tvär.” Själva ordet "adjektiv" kommer av latinets adjectivum (av adjicere, tillägga).
Hur används ordet kägelformig
De flesta hägrar har en lång kägelformig, stark och rak näbb, som ser ut som om den vore hoptryckt från sidorna. Hos några arter är näbben bred och välvd, med nedböjd spets. Näsborrarna är små, och huvudets sidor mellan ögonen och näbben är nakna. Benen är långa eller ganska långa. Hägrar har långa tår, varav den bakre fäst i samma plan som framtårna. Alla tårna har spetsiga klor. Den mellersta tåns klo är tandad som en kam på insidan. Vingarna är breda och ganska långa. Stjärten är kort och avrundad och består av 10-12 pennor. Fjäderdräkten är rik och mjuk, och längre på nacken, skuldrorna och frambröstet.
Frygisk mössa, frihetsmössa eller jakobinmössa, är en mjuk, kägelformig toppmössa med framåt nedhängande topp och öronlappar, som under antiken begagnades av grekerna i Mindre Asien och ibland förekommer på antika konstverk.
Det har långt, smalt huvud med cylindrisk utdragen nos, mycket långa öron, klumpig bål, medellång, kägelformig svans, korta ben, fyra tår på de främre fötterna, fem tår på de bakre fötterna, platta, hovlika klor, tjock hud och glest och styvt hår. Djuret är hälgångare. Kroppslängden (inklusive svansen) ligger vanligen mellan 1,0 och 1,3 meter och går hos vissa individer upp till 2,2 meter. Själva svansen är upp till 0,7 meter lång.
Jurta (plural: jurtor) är ett slags tält som uppförs för att användas som bostad av flera nomadfolk i Sibirien, i synnerhet tunguser och jakuter, samt även förekommer på Kamtjatka, i Mongoliet och i Turkestan. En jurta är oftast kägelformig, med resning av smala bjälkar, utanpå stundom belagd med lera och grästorvor. På en fristående äril i jurtans mitt brinner en ständigt underhållen eld. Kring väggarna löper bänkar som också används som sovplatser. Ovanför dessa hängs husgeråd och vapen upp. Även på vintern kan man bo i jurtorna, man brukar lägga på stora filtdukar runt om.
Enen är mycket vanlig i Norden och finns i hela den norra tempererade zonen. Enen är oftast busklik till följd av att kronstammen är låg och nedsänkt i mossa och barrmylla. Nästan alltid kan man dock längst nere urskilja en kort kronstam, som uppbär kronan. Enen är därför oftast ett buskträd. Inte sällan blir enen dock ett högstammigt träd av ungefär fyra till åtta meter, men kan nå en höjd av ända upp till femton meter, och har då oftast tät, cypresslik eller kägelformig krona. De renaste enbestånden ser man på magra, stenbundna backar mellan de odlade fälten, eftersom uthuggning och avbetning där har utrotat lövskogen. Vissa delar av fjällhedarna är också översållade med små enar, som antagit dynform eller spaljéform.
