Käka synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Synonymer till käka

• dinera
• förtära
• knapra
• krubba
• mumsa
• spisa
• äta

Vad betyder och hur uttalas käka

Käka uttalas käka -de.

Käka betyder (vard.) äta.

Ordformer och varianter av käka

Käka är ett verb

Verb (av lat. verbum, ord), ordklass som innefattar ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. En vanlig minnesramsa, som även finns i många andra varianter, är Verb är någonting man gör, cyklar, tutar, springer, kör. Exempel på verb är redigera, skriva, åldras, må, trivas, sjunga, ljuga. Eller helt enkelt ord man kan sätta att framför.

Hur används ordet käka

Arten kan bli 90 centimeter lång och väga upp till 1,3 kilogram. Den är silverfärgad, och har näbblikt förlängda käkar med vassa tänder. Näbbgäddan har, liksom tånglaken, gröna ben, vilket beror på närvaron av färgämnet biliverdin (äldre uppgifter om att färgen skulle bero på vivianit är uppenbarligen felaktiga, men återupprepas fortfarande, i exempelvis Våra fiskar från 2006). Av allt att döma har den gröna färgen ingen praktisk funktion.

Ryggradsdjurens käkar uppstod under silurperioden och förekom då hos plakoderma fiskar som diversifierades ytterligare i devonperioden. Käkar tros ha uppstått från strupbågar som stöder fiskarnas gälar. Det förmodas att den ursprungliga fördelen med att ha käkar inte hade med ätning att göra, utan att respirationen blev mer effektivt. Käkarna användes för att pumpa vatten genom gälarna (detta kan observeras hos fiskar, och groddjur gör en liknande pumpande rörelse för att föra in luft till sina primitiva lungor. Över evolutionära tidsskalor selekterades det (för ryggradsdjur) mer bekanta bruket som ätorgan, och detta blev en väldigt viktig funktion.

Dessa sländors larver, som är kända under namnet myrlejon, når en längd av 15-18 mm och har en bred, bakåt tillspetsad, på översidan kullrig bakkropp, från vilken framtill mellankroppens två främre leder är avsatta i form av en kort och smal hals. De tre benparen är korta, de två främre paren snett framåtriktade. Det lilla huvudet har två långa, i spetsen inåtböjda och på insidan tandade mandibler som längs undersidan har en ränna, i vilken de lika långa, men mycket smalare maxillerna är infogade. När myrlejonet har borrat in spetsarna av sina käkar i sitt byte, leds bytets safter till munnen i denna ränna, som är starkt hoppressad och aldrig öppnas.

En annan variant av pappersklämma kallas ibland för bulldogklämma. Där är den rektangulära biten av fjäderstål i formen av en cylinder med två plana stålremsor insatta som kombinerat bildar både handtag och käkar. Spänningen i metallen tvingar ihop de två plana stålremsorna och håller på så sätt fast papperna.

Chelicererna, eller käkarna, bär i spetsen kloliknade gaddar. Genom dessa går kanaler som hos de flesta spindlar är förbundna med giftkörtlar. Käkarna används så att spindeln hugger bytet och förgiftar det så att det försvagas och blir lätt för spindeln att hantera. Bytet kan därefter viras in i silke. Spindlar kan bara äta flytande föda och förtär sitt byte genom att suga ut det, efter att de enzymer som överförs vid bettet eller genom utsöndrade matsmältningssafter har löst upp bytets inre. Käkarna används alltså inte för att tugga med, även om spindlar med starka käkar kan använda käkarna för att krossa och mosa bytet. Sättet käkarna rör sig på är olika beroende på vilken grupp en spindel tillhör. Spindlar som tillhör Araneomorphae har käkar som rör sig i sidled och klämmer bytet mellan käkarna medan spindlar som tillhör Mygalomorphae och Liphistiomorpha har käkar som slår nedåt mot bytet.

Babianer utmärker sig genom sin långa näsa, som påminner om en hundnos, och sin satta, kraftiga kropp. De har mycket starka tänder och käkar, väl i klass med de större rovdjuren. Ögonen ligger djupt under de framskjutande ögonbrynen. Mellan hannar och honor finns stora skillnader i storlek och utseende. Några hannar når dubbla storleken jämfört med honor och de har dessutom en tydlig man vid bakhuvudet. Kroppslängden är 50–115 centimeter och svansen, som alltid är något kortare än kroppslängden, blir upp till 76 centimeter lång. Hos den största arten, chacmababian (P. ursinus), blir hannar upp till 44 kilogram tunga.

Delfiner är vanligtvis mellan 1,40 och 4,00 meter långa. Den största arten, späckhuggaren, når till och med en längd av tio meter. De minsta arterna väger omkring 50 kg och späckhuggaren har en maximal vikt av ungefär 9 000 kg. På grund av sin kroppsform har de ett särskilt lågt strömningsmotstånd och kan nå höga hastigheter. I delfinernas huvud finns ett organ som möjliggör ekolokalisering. Därför ser pannan ofta ut som en bula som kallas melon. Hos flera arter står bägge käkar framåt och bildar ett slags tryne. Med undantag av släktet Lissodelphis har alla delfiner en trekantig ryggfena.

Fjärilarna är systergrupp till nattsländorna. De bildar tillsammans överfamiljen Amphiesmenoptera. De mest primitiva fjärilarna, käkmalarna, har många gemensamma drag med nattsländorna. Till exempel har de båda käkar.

Alligatorsköldpaddor har inga tänder men deras käkkanter är vassa och formade som knivsegg. De har otroligt kraftfulla käkar och kan bita av en kvast eller en tjock gren, vilket också betyder att den lätt kan bita av ett finger eller en tå.

Käka på Engelska

eat

have supper