Källåder Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet källåder

1. Springkällan är en naturlig vattenkälla cirka sex kilometer norr om Rättvik i Dalarna. År 1869 började Dalabolaget borra efter olja i marken. Bara små mängder olja hittades, men istället fann man en kraftig källåder med vatten. Hålet pluggades igen och därmed uppstod den kraftiga fontän som sprutar vatten fortfarande. Tidigare kallades Springkällan för vattusprånget på Gamla Heden eller Spruthålet. (källa)
2. På kanalens norra sida finns en källåder som orsakade stora problem vid slussbyggnadet. 1824–1825 byggdes källådern in i en kalkstensränna som leder vattnet ner till nedersta slussen, där den kommer fram i ett grovt kopparrör i en kalkstensbrunn. 1832 benämns källan Prins Oscars källa, men kallades även Brunnskällan. Förr tog passagerarbåtarna sitt dricksvatten från källan då de passerade Borenshult. Det klara vattnet ansågs vara lika kraftgivande som vattnet i Medevi brunn. (källa)
3. Byns historia är oklar. I äldre handlingar förekommer inte Källberget, utan det registreras som en bydel under Yttermo. Enligt traditionen skall bebyggelsen ha tillkommit på 1700-talet. Orsaken till byn placering skall ha varit närheten till en källåder på Källbergets södra sida. De första gårdarna i byn skall ha varit Kalles- och Pellesgården. På 1920-talet fanns runt 12 gårdar i byn. Närheten till Leksandsnoret har gjort att byn behållit sin popularitet, och nya byggnader har tillkommit. Bebyggelsen är trots det förhållandevis orörd, med väl bibehållna uthuslängor och härbren. Den har därför efter att tidigare varit klassat som regionalt intresse, nu ingår i bykomplexet Häradsbygden som ett Riksintresse för kulturmiljövård. (källa)
4. Namnet Surbrunnsgatan har den av att det här förr fanns en surbrunn, vars vatten ansågs vara både "hälsogifvande och nyttigt i flerehanda sjukdomar". Särskilt myrsyran skulle vara bra för reumatiker. Den brunn som gett gatan dess namn omtalas som Norremalms Sur-brunn af Capellanen vid S:t Olof, Petter Muhr, på en ytterst i församlingen, vid Surbrunns-gatan, upptagen ödeplats, först uppfunnen och efter hans död 1691 af staden inlöst. 1767 skadas källådern och då upphör själva brunnsdrickningen, men efter det att källan sinat åkte man fortfarande hit, men då bara för nöjes skull, men 1902 tar även detta lilla nöje slut, för då brinner fastigheten. (källa)