Kärleksförbindelse Synonymer Betyder Uttal

• förhållande

Hur används ordet kärleksförbindelse

1. Zeus hustru var Hera, gudarnas drottning. Vid sidan om äktenskapet hade Zeus olika kärleksförbindelser med såväl dödliga kvinnor (exempelvis prinsessor) som odödliga (nymfer och gudinnor), som nästan undantagslöst resulterade i ett eller flera barn. Även kärleksförbindelser med män förekom. För att lura Hera förvandlade sig Zeus under sina snedsprång till bl a regn, en svan eller en tjur. Hera, som är äktenskapets gudinna, fick ändå reda på Zeus kärleksaffärer och hämnades gruvligen på många av hans älskarinnor. Den illegitima avkomman blev halvgudar. (källa)
2. Den firade skådespelerskan Adriana Lecouvreur bekänner för sin beundrade Michonnet att hon älskar den unge officeren Maurizio. Han är i själva verket greve av Sachsen. Före föreställningen, där Adriana spelar Roxanes roll i Racines tragedi Bajazet, skänker hon Maurizio en violbukett som tecken på sin kärlek. Den nya kärleksförbindelsen överskuggas dock av en tidigare: greven har ännu inte avslutat sin kärleksaffär med furstinnan av Bouillon. Även fursten av Bouillon har en älskarinna bland skådespelerskorna, mlle Duclos, som under föreställningen skall överlämna en biljett till greven, där han av furstinnan får en inbjudan till ett möte i hennes hus. Biljetten snappas emellertid upp av fursten. Fursten tror att Duclos bedrar honom och bjuder efter föreställningen in alla från teatern till det olycksbådandet huset. (källa)
3. De mest kända myterna om Ares handlar om hans kärleksförbindelser med kärleksgudinnan Afrodite något som bland annat Homeros återger i Iliaden. (källa)
4. En buss med ett resande teatersällskap havererar på landsorten, utanför bruksorten Stålköping. Vi träffar truppens medlemmar, primadonnan Karin Lund, veteranen Nanna Högfeldt som har lång erfarenhet av att kuska runt i landsorten och numera är ett känt namn samt den unga Monika Hall. Hon är nybörjare i yrket. Nanna har en gång haft en kärleksförbindelse med direktören vid Stålköpings järnverk, Malte Brundin, varför man uppsöker orten medan bussen repareras. Man träffar Malte Brundins son, Malte jr, och man anordnar en visning av järnverket. (källa)
5. John Bauer träffade Ester Ellqvist på Konstakademien där de båda började studera höstterminen 1900. Deras kärleksförbindelse verkar ha tagit form i början av 1902. Relationen präglades av stark passion som rymde stark kärlek men också mycket svartsjuka och ambivalens. Den 18 november 1906 var det lysning för paret Bauer-Ellqvist och de gifte sig den 18 december samma år. (källa)
6. Johann Strauss hade börjat arbeta på librettot till Venezianische Nächte - senare omdöpt till Eine Nacht in Venedig - på inrådan av sin andra hustru Angelica Dittrich. Succén med Det lustiga kriget (1881) hade gjort henne medveten om Johanns särskilda förkärlek för ämnen med italiensk bakgrund, och hon uppmanade honom att ta sig an librettot från de erfarna librettisterna Zell och Genée. Strauss inledde samarbetet på våren 1882. Långt senare skulle en irriterad Walzel beklaga sig för Strauss (i ett brev daterat 15 juli 1886) om ständiga störningar från fru Strauss: "Tiden, platsen, karaktärerna, till och med dekoren till den tredje akten dikterades för oss (av Frau Lili), och det skulle kanske ha slutat på ett annat sätt om vi hade fått arbeta av egen fri vilja!" Angelica var en karriärlysten kvinna, målmedveten och arbetsam. Hon hade föresatt sig att hon skulle bli teaterchef och gjorde allt för att maken och hon skulle förvärva teatern Theater an der Wien. Långt framskridna planer fanns också att Johann Strauss skulle gripa in i teaterns ledning. Men så blev det inte till Angelicas stor besvikelse. Då provade hon en annan väg till inflytande över teatern. 1882 inledde hon en kärleksförbindelse med den unge teaterdirektören Franz Steiner. Naturligtvis skedde detta bakom ryggen på Johann Strauss. (källa)
7. Larra sattes av fadern, som var militärläkare i franska hären, i skola i Paris, där Larra under fem års vistelse hann fullständigt glömma sitt modersmål. Larra studerade juridik i Valladolid och avslutade sina studier i Valencia, varefter han i Madrid ägnade sig uteslutande åt skriftställeri. Larra ingick tidigt äktenskap, som blev olyckligt, och hans kärleksförbindelse med en gift dam blev orsaken till hans självmord. Larra var en lysande begåvning, en humorist och satiriker av första rang, men på botten av hans själ ruvade ett dystert missmod. Lidelsefullt besjälad av rättvisa och patriotism, blev han i bästa mening populär, och hans rykte som en av 1800-talets mest berömda spanska författare är förtjänt. Hans litterära ståndpunkt är den franske nyromantikerns. Som romanförfattare och dramatiker är Larra mindre originell än som kritiker och sedeskildrare genom sina tidskriftsartiklar. Efter fleråriga resor inom Portugal, Frankrike, Belgien och England, där han mottogs entusiastiskt, började han nämligen utgivandet av en serie olika tidskrifter, som El duende satírico, El pobrecito hablador, Revista española med flera, vilka ofta censurerades på grund av skarpa angrepp mot de missbruk, som maktägande, präster eller andra tillät sig. Hans sarkasm var bitande, och hans burleska humor spred löje över personer i framskjuten ställning. Kort efter Ferdinand VII:s död utgav Larra Nadie pase sin hablar al portero, ett skarpt angrepp mot de styrandes rofferier och prästernas inflytande, varefter följde La planta nueva ó El faccioso och La junta de Castel-o-Branco, vidräkning med det absoluta regementet och satir över tidens missbruk. I Los Parateros utvecklar Larra fullt moderna principer i avseende på fångvård med mera, och i Descripción de la Peninsula gav han en god vägledning för kännedom om sitt land. Förutom ett stort antal översättningar från franska och engelska författade Larra en historisk roman, El doncel de Don Enrique el Doliente, dramerna Macías och El conde de Fernán González samt sedekomedin No más mostrador. Colección de articulos de costumbres et cetera i 5 band är av stort intresse. Under titeln Obras de Figaro utkom Larras samlade arbeten 1837, 1884 och även senare. (källa)
8. Inga kvinnor har tillträde till Pantalones herrklubb. När han med anledning av klubbmedlemmen Florindos bröllop anordnar en fest, blir kvinnorna nyfiknare änågonsin. De spekulerar över vilka laster som herrarna ägnar sig åt: hasardspel eller otillbörlig kärlek. Trots kvinnornas intensiva försök att få reda på vad som pågår, lyckas männen undvika att besvara deras frågor. Till och med Florindo vägrar berätta för sin Rosaura. När Rosauras hot om att slå upp förlovningen inte leder någon vart, låtsas hon falla i vanmakt och lyckas därigenom locka ur sin fästman lösenordet "amicizia" (vänskap eller kärleksförbindelse). Beatrice, Eleonora och Rosaura lyckas lura av sina män nyckeln. Men trots att de är förklädda blir de igenkända och släpps inte in. Arlecchino låter dem kasta en blick genom dörrspringan. Men där pågår bara en vanlig herrmiddag utan några oegentligheter. Männen förlåter de skamsna kvinnorna och därefter tar alla del i den glada festen. (källa)