Vad betyder och hur uttalas ladugårdsbacke
Ladugårdsbacke uttalas ladu|gårds|backe el. la|gårds|backe.
Ordformer och varianter av ladugårdsbacke
Singular
- ladugårdsbacke
- obestämd grundform
- ladugårdsbackes
- obestämd genitiv
- ladugårdsbacken
- bestämd grundform
- ladugårdsbackens
- bestämd genitiv
Plural
- ladugårdsbackar
- obestämd grundform
- ladugårdsbackars
- obestämd genitiv
- ladugårdsbackarna
- bestämd grundform
- ladugårdsbackarnas
- bestämd genitiv
Variantstavning singular
- lagårdsbacke
- obestämd grundform
- lagårdsbackes
- obestämd genitiv
- lagårdsbacken
- bestämd grundform
- lagårdsbackens
- bestämd genitiv
Variantstavning plural
- lagårdsbackar
- obestämd grundform
- lagårdsbackars
- obestämd genitiv
- lagårdsbackarna
- bestämd grundform
- lagårdsbackarnas
- bestämd genitiv
Ladugårdsbacke är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet ladugårdsbacke
Något öster om Helsingborgs stad låg Husensjön (nu i stadsdelen Husensjö), på gamla kartor benämnd Husens siö, vilken vid denna tid var närmast uttorkad och mest liknade ett kärr. Från Husensjön rann en bäck i nordvästlig riktning för att sedan ledas ner genom Hälsodalen norr om staden. Strax norr om sjön låg en mindre höjd, Ladugårdsbacken (nu i stadsdelen Fredriksdal), och öster om denna sträckte sig norrut ett våtmarksområde kallat Ladugårdsfloen. Norr om Ladugårdsbacken, mellan denna och landsvägen, låg ett mindre kärr kallat Rökilla och längre österut mot Filborna låg en torvmosse kallad Drottninghögkärret. Norr om landsvägen bredde ett större våtmarksområde bestående av de så kallade Gyhults mad och Käfta ådra ut sig. Detta sträckte sig från nuvarande Berga industriområde till Ringstorpshöjden. Längre norrut var terrängen mer trädbevuxen med mindre skogar kring Pålsjö, Senderöd och Gylhult som längre norrut växte samman till en mer omfattande skog vid Kungshult och Pilshult.
På 1600-talet hade Görväln välordnade trädgårdsanläggningar nere i dalen söder om viken. Först i mitten av 1700-talet tycks däremot området kring stora huset ha ordnats av Pehr Carlsköld (1718-1765). Han var ägare till Görväln 1752-1759. Då anlade han "lindallén som leder ner mot sjön", eller, om man vänder på det, "lindallén som leder upp mot den högt belägna huvudbyggnaden från öster". Allén med lindträden planterades således i mitten på 1750-talet mellan flyglarna, på den sträcka som går från Görvälns krog, även kallad Villa Solbacka, nere vid sjön och upp till huvudbyggnaden. Det är en gulputsad byggnad med brutet tak, som varit inspektorns bostad och som även en tid fungerat som skollokal. Carlsköld planterade inte bara lindallén och parkträden, han anlade också runt stora huset "en parterr med några och femtio unga fruktträd". Parken kring stenhusen ordnades senare. Innan uthusen flyttades var området i söder ladugårdsbacke och marken nere vid viken var betesplats och vattningsplats. Detta kan vi se på målningar från 1800-talets mitt.
Hornsund är en herrgård och ett tidigare säteri i Forssa socken i Flens kommun i Södermanland. Gårdens huvudbebyggelse ligger vid Hornsundssjön, en av sjön Båvens vikar, ungefär sex kilometer öster om Flen. Enligt kommunens kulturmiljöprogram representerar Hornsunds herrgårdsmiljö en "viktig värdebärare" genom sin slutna mangård och ladugårdsbacken med uthus.
Första skriftliga fynduppgiften publicerades 1658, men arten är känd redan under medeltiden. Växten förekommer numera sällsynt och ibland tillfälligt i södra och mellersta Sverige och längs Norrlandskusten. Den växer vid vägkanter och på ladugårdsbackar med mera.