Vad betyder och hur uttalas landsflyktig
Landsflyktig uttalas lands|flykt|ig -t -a.
Ordformer och varianter av landsflyktig
Landsflyktig är ett adjektiv
Adjektiv är en ordklass. Orden i denna ordklass anger egenskaper som stor eller grön, eller tillstånd som stängd eller öppen. Adjektiv talar om hur någonting annat (ofta ett substantiv) är eller uppfattas, till exempel "en fin bil". En vanlig minnesramsa (som även finns i många andra varianter) är: ”Adjektiven sedan lär, hurudana tingen är, till exempel sur och tvär.” Själva ordet "adjektiv" kommer av latinets adjectivum (av adjicere, tillägga).
Hur används ordet landsflyktig
Beowulfs historiska existens kan, till skillnad från hans kung Hygelac (se nedan) inte bekräftas genom några samtida källor. Enligt dikten skall han ha varit son till Ecgtheow (Eggter), en landsflyktig krigare av sveaätten Waegmundings (av namnet Wägmund, vägbeskyddare). Ecgtheow hade tidigare dödat Heatholaf av den östgötska ätten Wulfings (= Ylfingarna). Eftersom det utkrävdes en skyhög pengagäld för den döde tvingades Ecgtheow lämna svearnas land och mottogs hos Hrothgar, danernas kung. Denne betalade generöst skulden åt honom, och Ecgtheow kunde återvända till svearna om han ville, men bosatte sig för säkerhets skull hos kung Hrethel i Geatland. Där gifte han sig med Hrethels dotter, och de fick sonen Beowulf, som alltså växte upp bland geaterna. När Beowulf var sju "vintrar" blev han kung Hrethels fosterson och fick bo i kungaborgen, kanske för att fadern Ecgtheow dött.
La Rechercheexpeditionen 1838–1840 var en vetenskaplig forskningsresa till det arktiska området som företogs med den franska korvetten La Recherche. Expeditionens ledare var Joseph Paul Gaimard och expeditionen finansierades av franska staten. Den franske kungen Ludvig Filip understödde välvilligt företaget eftersom han 1795 som landsflyktig rest genom Nordnorge och Finland och bevarade detta äventyr i nostalgiskt minne. I expeditionen deltog forskare från Frankrike, Danmark, Sverige och Norge samt konstnärer och författare från Frankrike.
Von Schlippenbach var en av de européer som under trettioåriga kriget gick i svensk tjänst där han gjorde en snabb karriär. Han var son till en adlig godsägare och sattes av fadern i en jesuitskola i Litauen, men kom sedan till Riga, som då var svensk besittning. Här trädde han i generalguvernören Bengt Oxenstiernas tjänst, begav sig efter hans död 1643 till Stockholm och lyckades där knyta sådana kontakter att han, när kriget mot Danmark kort därpå bröt ut, fick inträda i Gustaf Horns armé som löjtnant vid gardet. Efter danska fälttågets slut förflyttades han 1645 som kapten till Lennart Torstenson armé i Tyskland och avancerade där ytterligare, blev adjutant hos Carl Gustaf Wrangel samt togs, när pfalzgrefven Karl Gustav efterträtt Wrangel som generalissimus, i Karl Gustavs personliga tjänst som hovmarskalk. Karl Gustav använde honom under avvecklingen efter westfaliska freden i många diplomatiska uppdrag. Vid denna tid, under vistelsen i Nürnberg i och för de där pågående förhandlingarna om den stora fredstraktatens exekution, gifte sig von Schlippenbach med dottern till en från Steiermark landsflyktig friherre von Praunfalk, och efter exekutionsrecessens avslutande upptogs han ett par år av försäljningen av svärfaderns egendomar samt andra enskilda angelägenheter.
Duett för kannibaler är en svensk dramafilm från 1969 i regi av Susan Sontag, med Lars Ekborg, Adriana Asti, Gösta Ekman och Agneta Ekmanner i huvudrollerna. Handlingen följer en sekreterare som blir utsatt för en maktlek av sin nya arbetsgivare, en landsflyktig före detta revolutionsledare och hans hustru. Filmen mottogs negativt i samtidskritiken.
