Landshövdingetjänst Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet landshövdingetjänst

1. Karl XII beslöt den 23 eller 24 maj 1716 att Älvsborgs Kungsladugårdsområdet och Gamla Varvet skulle doneras till Göteborgs stad, då "staden inom Muhrarna och Wallarne är något trång och nödigt är, att den blifwer widgat". Området fick namnet Stadens västra del och delades in i tomter med fasader på högst 30 fot. Husen skulle ha minst två våningar samt eventuell vind. Man skulle även få tolv års frihet från alla utskylder. Först efter att tomterna var bebyggda kunde fastebrev utfärdas. En ny stadsplan togs fram av stadsingenjören Johan Eberhard Carlberg. Enligt kunglig befallning fick egendomens åkrar inte besås, utan skulle ligga obrukade för att kunna bebyggas. Dåvarande landshövdingen Carl Mörner förlorade därmed sin löneförmån, rättigheten att disponera ladugården, men erhöll av staden 4 000 daler silvermynt årligen som kompensation. Stadens nya privilegier upphävdes dock efter Karl XII:s död och återgick till Kronan. Älvsborgs Kungsladugård kombinerades åter med landshövdingetjänsten. Den tidigare landshövdingen på Gotland, baronen Nils Posse, besatte från 1719 landshövdingetjänsten. På en karta från 1718 över Gamla varvet med omgivningar, bestod huvudgården av en L-formad ladugård i områdets sydvästra del, ett bryggeri i områdets södra del, en manbyggnad i den nordöstra delen och åtta andra byggnader i olika storlekar. (källa)
2. Bååt inskrevs 1662 vid Uppsala universitet. 1672 fick han anställning hos Karl XI som kammarherre och befordrades 1674 till kansliråd. Genom Karl XI:s gunst förordnades han 1678 till landshövdingetjänsten i Stockholms och Uppsala län medan ordinarie ämbetsinnehavaren, greve Axel Lillie vistades utomlands för konvalescens. 1683 utnämndes han till ledamot av den lantkommission, som då upprättades över reduktionsverket i Uppland. (källa)
3. Leijonancker blev 1836 sekundlöjtnant vid flottan samt gjorde sedan tjänst på handelsfartyg under resor till Nordamerika och Västindien. Efter sin hemkomst genomgick Leijonancker Högre artilleriläroverket på Marieberg och blev 1839 ingenjörofficer. Senare vidgade han sina insikter i olika grenar av ingenjörvetenskapen vid Trollhätte kanalbyggnad och Motala verkstad. Han var 1844-64 lärare i civil- samt väg- och vattenbyggnad vid Marieberg, 1846-54 lärare i praktisk byggnadskonst vid Konstakademien och 1858-70 lärare i byggnadskonst vid Teknologiska institutet. Under tiden avancerade han vid Väg- och vattenbyggnadskåren, där han 1858 utnämndes till överstelöjtnant. Samma år förordnades han till byråchef i Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader. Bland de många arbeten Leijonancker under denna tid ledde kan nämnas Stockholms, Karlskronas och Jönköpings vattenledningar samt nya kemiska laboratoriebyggnaden i Uppsala, varjämte han utarbetade en mängd förslag till järnvägs- och farledsbyggnader. 1870 tillförordnades Leijonancker landshövdingetjänsten i Hallands län och blev 1876 ordinarie landshövding där. Han verkade till länets förkovran i många avseenden, särskilt inlade han förtjänst om dess samfärdsförbindelser och var den verksammaste befordraren av Halmstad-Nässjö Järnvägs anläggning. (källa)
4. Lagerberg sysslade med vidlyftiga affärer. Han ärvde flera gods och köpte än flera. Bland annat anlade han Lagerfors bruk i Bällefors socken. Genom olyckliga spekulationer kom han på obestånd och blev för diverse tjänstfel dömd landshövdingetjänsten förlustig. (källa)