Landvägen Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet landvägen

1. Att färdas på vattenvägar var det säkraste och snabbaste sättet att ta sig fram. Att färdas på landvägen var ofta förenat med fara för överfall och strapatser eftersom den i princip saknades landsvägar. Att ta sig fram på land krävde stora insatser rent praktiskt. För en armé krävdes brobyggare, skogshuggare och medtagen materiel. I princip byggdes de tillfälliga vägarna under hand. En vattenväg låg redan där den låg och krävde endast en farkost. Flotte eller båt. Under 30-åriga kriget och senare under Karl X härjningar i norra delen av den Europeiska kontinenten beskrivs strapatserna landvägen som näst intill omöjliga. Vattenvägarnas betydelse i krig och för erövring mycket stor. Landstigningen i Normandie inledde slutfasen av Andra Världskriget och i Antiken skapades och raserades imperier till sjöss. (källa)
2. Ett sammansatt ord kan få olika betydelse beroende på om foge-s används eller ej. "Veckans fynd: brun herrskinnsjacka 900 kronor". Jackan är gjord av herrskinn, när s:et får den placeringen i den treledade sammansättningen. Betydelseskillnad förklarar också varför "landsvägen" har foge-s men inte "landvägen". Landsvägar är landets vägar men landvägen är en typ av väg (på land). På samma sätt är landslagen landets lag men landlagen är en typ av lag (som gäller mark). (källa)
3. Räddningsstationer ligger utom i undantagsfall vid vatten, och har båtar som är liggande permanent i vatten eller nedsänkbara i vatten, båtar som kan transporteras landvägen till strand för sjösättning, samt andra räddningsfarkoster än båtar, som vattenskotrar och svävare. (källa)
4. Sundet har historiskt haft nära kontakter med Benareby och Bolås på andra sidan av Nordsjön. Landvägen till Benareby är ungefär 6 km lång och den naturliga vägen gick istället över sjön. Virke flottades till sågen i Bolås för att sågas. Under början av 1900-talet anlades dock ursprunget till dagens väg från Sundet via Hasslerås ut på Vrestabyvägen. Genom denna väg vändes Sundets naturliga kontakter mot Vrestaby, Eskilsby och Buarås. (källa)
5. I december 1942 byggde man upp anläggningen 10 km sydost om Rovaniemi, längs landvägen mot Ranua. Studion inrymdes i en barack i Korvanniemi, 3 km söder om Rovaniemis centrum. Sändaren underställdes den tyska arméns underrättelseofficer i finska krigsmaktens överkommando. (källa)
6. Utsikterna till framgång bedömdes ändå vara goda. Försörjningsläget för den drygt 11 000 man starka ryska armén i området var ytterst ansträngt. De ryska trupperna hade sugit ut lokalbefolkningen på förnödenheter och det fanns inte längre mycket att hämta i landskapet. Den ryska situationen försvårades ytterligare genom att en svensk/brittisk eskader spärrat in den ryska örlogsflottan i finska viken. Detta gav svenskarna herraväldet över Bottenhavet och tvingade ryssarna att transportera förnödenheter via landvägen från det ockuperade Finland. Då detta endast täckte en bråkdel av behovet riskerade armén hela tiden att lösas upp. (källa)
7. Galgbacken vid Blosshögen i Malmö omtalas endast denna enda gång, år 1457. Detta beror på att avrättningsplatsen strax därefter flyttats till andra sidan av Malmö, till området bakom nuvarande Rörsjöskolan vid Värnhemstorget. Även denna plats låg strategiskt väl placerad, inte för handelsmän som kom på skepp men väl för gäster som kom den viktiga landvägen norrifrån. Brottslingar som fördes från tinget vid rådhuset ut ur staden för att avrättas färdades via nuvarande Rundelsgatan. Denna gata kallades 1478 för "Tywffuestredet", sedan "Tiwffegabs strædet", dvs. den gata där man begabbade tjuvarna. Vid denna tid måste således avrättningsplatsen vid Rörsjön ha tagits i bruk. (källa)
8. Den danska armén hade kommit landvägen upp genom Sverige och på hemvägen tågade man genom Östergötland och Småland. Den danske historieskrivaren Arild Huitfeldt berättar i slutet av 1500-talet om denna färd. (källa)
9. Efter Amundsen och Scott var de första personerna att nå sydpolen "landvägen" (fast med viss luftstöd) Edmund Hillary (4 januari, 1958) och Vivian Fuchs (19 januari, 1958), och deras respektive team som en del av Samväldets transantarktiska expedition. Det har skett många fler expeditioner att nå sydpolen med yttransport, däribland försök av Antero Havola, Albert P. Crary och Ranulph Fiennes. (källa)