Langobarder Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet langobarder

1. Efter ostrogoternas uttåg från Pannonien till Italien fick langobarderna kejsarens tillstånd att bosätta sig där och i rugiernas land norr om dessa, vars rike Odovakar hade förstört. Langobarderna utbredde sig därefter åt sydost på den ungerska slätten. Kejsar Justinianus I lyckades därefter spela ut dem mot gepiderna, som bodde i nuvarande Rumänien, och år 567 förintades denna goterstam av langobarderna med hjälp av avarerna.
2. Langobarderna uppträdde våldsammare i Italien än sina föregångare goterna och drog sig inte för att plundra. De förblev också oberörda av bysantinsk kultur. Den langobardiska lagen blev landslag för alla germaner, och de som i likhet med saxarna inte ville foga sig fick lämna landet. Upprättandet av hertigdömen blev ännu en källa till konflikter. Kungadömet hade först under folkvandringarna nått en större betydelse. Nu utnämnde konungen hertigarna på livstid inom bestämda områden med högsta myndighet i fråga om försvarsväsen, rättskipning och allmän ordning. Vid sidan av dem verkade gastalderna (kungliga domänförvaltare) för upprätthållandet av de kungliga befogenheterna. Såsom huvudstad gällde först Verona, sedan Milano och slutligen Pavia, vars kungaborg utgjorde rikets medelpunkt. Där förvarades också kronskatten. I överensstämmelse med den tidigare rådande indelningen sammanföll stadsområdena genomgående med hertigdömena och biskopsstiften. I mer avlägsna trakter kunde därför stora, mäktiga hertigdömen uppstå – såsom Spoleto, Benevent, och Friaul – och utmana kungamakten.
3. Alboin efterlämnade ingen son och, så vitt man kan finna, inte ens någon som med arvsrätt kunde ta tronen i besittning. Därför trängde hertigarna sig fram, tills en av de främsta bland dem, Klef, genom allmänt val upphöjdes till kung (573–575) i Pavia. När han efter ett och ett halvt år dödades av en slav efterlämnade han endast en omyndig son. Då efter forngermansk åskådning en omyndig inte var berättigad till tronen, och hertigarnas anspråk inte medgav riksföreståndarskap, blev landet utan regering i tio år, en tid som de 35 (36) hertigliga stordignitärerna begagnade till egen fördel. Romarna försökte år 576 återta Italien men slogs tillbaka av langobarderna, som även underkuvade kung Kildebert i den austrasiska delen av Frankerriket. Langobarderriket var dock splittrat i en mängd grevskap. Vid slutet av 580-talet slöt östromarna och frankerna ett förbund mot langobarderna men dessa enade sig under sin kung Autari och slog tillbaka fienden samt lade nya områden i Italien under sig.
4. Authari dog plötsligt år 590 i Pavia, och det påstods att han blivit förgiftad. Hans gemål Theodelinda av Bayern var katolik, men kungen stod fast vid sina fäders tro. När han dog utan barn lär langobarderna ha låtit Theodelinda behålla makten med rätt att utse en gemål som var i stånd att leda landet med kraftfull hand. Hon bestämde sig för en medlem av konungahuset, Agilulf av Turin. Agilulf slöt fred med franker och avarer, varigenom bysantinerna lämnades i sticket. Neapel belägrades och det fasta Perugia erövrades. Agilulf visade sig utanför Rom och påven tvingades köpa hans avtåg med dryga pengar och dessutom avlägga en årlig avgift. Langobarderna trängde allt vidare och erövrade en rad städer, tills de slutligen planerade ett anfall på Ravenna. Exarken Smaragdus uppgav då allt motstånd. Han slöt skyndsamt fred och återlämnade kungens dotter, som bortsläpats i fångenskap, samt allt byte. Men redan år 605 uppstod fientligheterna på nytt. Smaragdus köpte sig fred, vilket möjliggjorde ett bättre förhållande mellan kung och kejsare. Den förre ägde nu det som han eftersträvat, ett avrundat område fritt från fientliga fasta orter och sprängkilar. Kejsar Fokas var trängd av bekymmer från alla sidor. Följaktligen kunde det land som langobarderna faktiskt bemäktigat sig övergå till att bli en laglig besittning. (källa)