Legitimera Synonymer Betyder Uttal

Vad betyder legitimera, varianter, uttal och böjningar av legitimera

Legitimera synonym, annat ord för legitimera, vad betyder legitimera, förklaring, uttal och böjningar av legitimera.

Synonymer till legitimera

Vad betyder och hur uttalas legitimera

Legitimera uttalas leg|it|im|era och är ett verb -de.

Legitimera betyder:

Ordformer av legitimera

Aktiv

legitimera
infinitiv
legitimerar
presens
legitimerade
preteritum
legitimerat
supinum
legitimerande
presens particip
legitimera
imperativ

Passiv

legitimeras
infinitiv
legitimeras
presens
legitimerades
preteritum
legitimerats
supinum

Perfekt particip

legitimerad en
~ + subst.
legitimerat ett
~ + subst.
legitimerade den/det/de
~ + subst.

Legitimera är ett verb

Verb (av lat. verbum, ord), ordklass som innefattar ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. En vanlig minnesramsa, som även finns i många andra varianter, är Verb är någonting man gör, cyklar, tutar, springer, kör. Exempel på verb är redigera, skriva, åldras, må, trivas, sjunga, ljuga. Eller helt enkelt ord man kan sätta att framför.

Hur används ordet legitimera

  1. Änglarnas räddning av Lot undan den förintande elden över Sodom i Första Moseboken har bland annat fått legitimera järnprovet. (källa)
  2. Ordet kejsare kommer av det romerska familjenamnet Caesar och dess mest kände bärare, den romerske diktatorn Gaius Julius Caesar (mördad 44 f.Kr.). Efterföljande kejsare av det romerska riket tog namnet som sin titel för att legitimera sin ställning med ett slags fiktiv adoption. I klassiskt latin uttalades namnet "kajsar", medan uttalet i modernt latin har förändrats till "sesar" och det är det klassiska uttalet som gett oss det tyska ordet Kaiser och därifrån det svenska kejsare. Det ryska ordet för kejsare, tsar, är även det en uttalsvariant av namnet Caesar. Engelskans emperor kommer däremot av det franska empereur, vilket stammar ur den romerska titeln imperator. Det var den romerske ledarens titel och betyder fältöverste, eller överbefälhavare. När kristendomen kom till Rom blev påven den som krönte de romerska kejsarna. Dessa blev den kristna kyrkans främsta försvarare. Något formellt krav på att krönas av påven fanns dock inte, flera gånger förekom konkurrerande kejsare. (källa)
  3. I kinesisk historia har ofta krigsherrar fått stort inflytande då en dynasti hamnat i förfall, ibland har krigsherrar lyckats grunda egna dynastier och på så sätt legitimera sin makt. (källa)

Phonetiskt närliggande ord

Sök bland ca 39000 synonymer samt ca 88000 ordförklaringar. Skriv ordet och tryck Enter.

Den här webbplatsen använder cookies för att förbättra användarupplevelsen. Läs mer om vår dataskyddspolicy.