Lejoninna Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet lejoninna

1. Inom egyptisk tradition var sfinxen oftast en mansfigur med lejonkropp och manshuvud. Det finns inga kända inskriptioner ifrån gamla riket kring detta fabeldjur och det egyptiska namnet för sfinx är inte känt. Många faraoner lät skapa skulpturer med sitt eget huvud ovanpå de vaktande statyer som stod utanför deras gravkammare för att poängtera deras närhet med solgudarna. En av dessa solgudar var Sekhmet, som var en lejoninna. Två kända egyptiska sfinxer bär exempelvis faraonen Hatshepsuts huvud. En finns idag på Metropolitan Museum of Art i New York och en annan är alabastersfinxen i Memfis. Senare skapades rena avenyer med rader av sfinxer som vaktade vägen mot gravar och tempel eller också placerades sfinxer på avsatser på längre trappor som ledde upp till större byggnadskomplex. För att hedra guden Amon byggdes niohundra sfinxer med vädurshuvuden i Thebe, där det fanns en stor kult kring denna gud som ofta avbildades som en bagge. En annan form av egyptisk sfinx hade falkhuvud och förknippas med guden Horus. En av de äldsta kända egyptiska sfinxerna avbildar drottning Hetepheres II, från fjärde dynastin som varade från 2723 f.Kr till 2563 f.Kr. Den största och mest kända är Sfinxen i Giza, på Gizaplatån på den västra banken av Nilen. Denna sfinx är riktad åt öster och brukar hänföras till samma dynasti som Hetepheres II:s sfinx men dess ålder är omdiskuterad. (källa)
2. I Babylon kallades stjärnbilden Ur-Idim, "Vildhunden". Grekerna kallade stjärnbilden Therium – ett ej närmare beskrivet odjur – medan romarna bara kallade den besten. De föreställde sig ett vilddjur som bars fram på en lans av den näraliggande Kentauren för att offras på Altaret. Araberna talade om Al-Asadah, "Lejoninnan". Under renässansen blev den slutligen en varg och den tyske astronomen Johann Bayers stjärnatlas Uranometria, som utkom 1603. (källa)
3. Under många år var Mankell bosatt växelvis i Ystad, på Särö och i Maputo, Moçambique. I Maputo var han konstnärlig ledare för teatern Teatro Avenida. Mankell hade till skillnad från många andra aktiva inom 68-vänstern kvar sitt engagemang för tredje världen. Flera av hans senare romaner anknyter också till frågor om immigration från andra världsdelar till Sverige, rasism och kolonialism, till exempel Kinesen, Den vita lejoninnan och Eldens vrede. (källa)
4. 1993 – Den vita lejoninnan. (källa)