Lekboll synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas lekboll

Lekboll uttalas lek|boll.

Lekboll betyder (mest bildl.).

Ordformer och varianter av lekboll

Lekboll är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet lekboll

Bertil Mårtensson utgav en serie science fiction-romaner under sjuttiotalet. I Skeppet i kambrium (1974) kolliderar vårt universum med ett annat med en rad märkliga konsekvenser – handlingen utspelas i en virtuell rekonstruktion av sjuttiotalets London, i vilken framtidens oppositionella förvaras. Samarkand 5617 utspelas på den avlägsna planeten Vilahall vars mänskliga kolonister blivit lekbollar för de strategiska maskiner som vaknat till liv på planetens måne. Den miljöengagerade Jungfrulig planet handlar om människans utnyttjande av andra levande varelser och introducerar en art av intelligenta katter, som återkommer i den romanen Det gyllene språnget som är en förhistoria till den tidigare. Deral bågskytt skildrar en ung mans sökande efter livets mening i en värld efter ett väldigt civilisationsutplånande krig.

Ayn Rand definierade sina egna romaner som "romantisk realism", och hon betraktade romantiken som den främsta litterära skolan, eftersom den visade en värld "not as it is, but as it should and could be" – ett uttryck som hon hämtat ifrån Aristoteles. Romanticismen innebär dessutom underförstådd att människan har en fri vilja, och inte från premissen att han inte är "gudarnas lekboll" eller blott och bart en "produkt av arv och/eller miljö", vilket stod i stark i strid med den dåvarande litterära naturalismen (Ayn Rand uttryckte dock ibland en viss uppskattning för enskilda naturalistiska författare, som till exempel Sinclair Lewis). Hennes favoriter och föredömen som författare var Victor Hugo och med vissa förbehåll Fjodor Dostojevskij.

Alvear, som tillhörde partiets moderata flygel, fortsatte Irigoyens reformpolitik, särskilt på det sociala området, men vägrade att bli en lydig lekboll för denne. Detta medförde en klyvning inom partiet mellan Irigoyens anhängare, de s. k. personalisterna och Alvears grupp, antipersonalisterna. De förra tog tills vidare hem segern.