Lervägg Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet lervägg

1. Efter aftongudstjänsten, återkom kungen till löpgravarna vid sjutiden. Han gick till den gamla linjen för att bättre kunna övervaka arbetet med den nya linjen. Mellan klockan åtta och nio kom taffeltäckaren Johan Hultman till löpgravarna för att servera aftonmåltid till kungen. Karl XII hade låtit bord och stolar utplaceras i löpgraven för att underlätta måltiden och det fanns till och med en säng i löpgraven, ifall kungen ville ta en stunds vila. För att kunna överblicka arbetet bättre, klättrade kungen upp på bröstvärnet genom att sparka in fötterna i lerväggen och sätta armarna på toppen av bröstvärnet. Under honom stod Maigret, generalmajor Philip Bogislaus von Schwerin, generaladjutant Johan von Kaulbars, gardeskapten Knut Posse, fortifikationskapten Philip Schultz och generaladjutant André Sicre. Efter en stund kom Carlberg till kungen. Kring klockan halv tio på kvällen blev Karl XII skjuten av en kula i den vänstra tinningen med utgångshål genom den högra. Skottet var direkt dödande. Omedelbart utbrast Kaulbars: "Herre Jesus" och Schwerin grep Carlberg om armen. En bår hämtades och kungen täcktes av soldatkappor och André Sicre täckte kungens ansikte med sin hatt och peruk. Sicre tog själv kungens genomskjutna hatt. Det kungliga liket fördes till Tistedalen av Carlberg och tolv omedvetna bårbärare. I en brant backe halkade bärarna och soldatkapporna samt peruken föll av. Carlberg fick kungen över sig och bårbärarna kände igen liket. Carlberg sade till dem att inte avslöja händelsen för någon. Klockan ett på natten kom båren fram till Tistedalen och lades ned på bygatan. Schultz, Carlberg, en tjänare och en livvakt förde båren till ett hus, kallat "Kungshuset". Liket fördes in i huset, där von Schwerin och livmedikus Melchior Neumann fanns. På kvällen den 4 december lades kungen i en furukista och två dagar senare startade hemmarschen mot Sverige. (källa)
2. Gårdarna i Tågarps by var frälse under Sireköpinge, som ägdes av Hans Ramel. Han besvärade sig hos guvernören mot att det skulle bli gästgiveri i Tågarp. Man utredde andra lokaliseringar. År 1699 fanns det dock fortfarande ingen gästgivargård i Tågarp. Enligt mätningar var avståndet mellan Mörarp och Annelöv endast 2½ mil, men i ett brev till guvernören anser befallningsmannen Nils Bergman denna väg vara "den wersta weg som kan finnas i Landet". Tågarps gästgivargård uppfördes av allmogen i Luggude härad på byns utmark i Rönnebergs härad. Det exakta året för byggandet är okänt. Sireköpinge kyrkobok nämner en gästgivare i Tågarp 1702. I ett brev till guvernören i januari 1705 kallas Nils Jönsson gästgivaren för Crono Ländsman och Krögare. 1714 skrev Nils Jönsson, där han begärde betalt för nybyggnad och reparationer som han gjort vid Tågarps gästgivargård under den tid han varit kronolänsman och gästgivare där. Han bifogade attesterad specifikation. Nybyggnaden var ett "9 binningar huus" av ektimmer och lerväggar, halmtäckt med 30 travar halm. Efterträdare var gästgivaren Jöns Eriksson Bergh, men denne dog redan i februari 1718. Han uppges då ha varit 35 år. Samma år vigdes "ärborne wälförfarne Hr Fältskiären Gabriel Heisler och Madame Brithe Tregård i Tågerup" gästgivargård. Efter Gabriel Heisler kom Wilhelm Wessman, som enligt protokollet vid Onsjö häradsrätts höstting 1726 först hade varit gästgivare i Annelöv. Efter att gästgivargården där brunnit ner var Willhelm Wessman medellös, och kunde inte bygga upp gästgivargården igen. Han bytte då med Gabriel Höijsler vid Tågarp gästgivargård, Wessman dog 1774. (källa)
3. En kulle mellan Saint-Jean-Vianney och Chicoutimi förvandlades till lera som strömmade nedför sluttningen mot Saint-Jean-Vianney. Leran fanns där sedan 5 000–14 000 år tillbaka, sedan havet översvämmade områden runt omkring den smältande inlandsisen. Dessa leror kan bli rinnande om vattenmängden på jorden ökar. På en sluttning övervinner den vattenmättade lerans ökade tyngd den sammanhållande kraften mellan jordpartiklarna. Inne i Saint-Jean-Vianney bildade leran en 20 meter hög lervägg med en hastighet av 25 km i timmen. (källa)
4. Honan gräver ut ett bo som kan både grävas i kal, obevuxen mark och lerjord som i lerväggar, i regel tillsammans med andra bon av samma art i mindre kolonier. Bona kan angripas av blodbina pannblodbi och svartblodbi, troligtvis även småblodbi och gökbiet Nomada furva, vars larver lever av det insamlade matförrådet efter det att värdägget eller larven dödats. (källa)