Leverne Synonymer Betyder Uttal

• liv
• sätt att leva

Hur används ordet leverne

1. En helgonlegend är en legend, det vill säga en berättelse om biografiska händelser i viktiga religiösa personligheters, som helgon, martyrer, profeter liv och leverne. Helgonlegender kan innehålla övernaturliga inslag. I andra kulturer kan begreppet syfta på där förekommande heliga personers levnad. Kan användas synonymt med hagiografi, som dock pekar på ett mer systematiskt nedtecknande av data att kunna tjäna i rituella sammanhang. (källa)
2. Därtill kom kyrkotukten. Hor är i denna bemärkelse inte relaterat till prostitution. Det sjätte av Guds bud som omnämns i Bibeln (2. Mosebok 20:14) löd år 1541: "Du skall icke göra hor". I 1917 års bibel har hor ändrats till äktenskapsbrott. Enligt luthersk tradition betyder hor, förutom äktenskapsbrott, även att man inte för ett rent och tuktigt leverne. (källa)
3. I dag avses ofta i bildlig och överförd betydelse en mycket, vanligen av ungdomar, beundrad kändis, framförallt artister och idrottare, och ska i dessa fall särskiljas från "hjältar". Sådana idoler antas i förefintliga fall spela roll för ungdomarnas individuationsprocesser och förklaras med att en identifikation med kändisen upplevs som ett sätt att själv bli framgångsrik senare i livet på, och därmed eventuellt påverka självkänslan och självbilden hos beundraren. Idolers påverkan kan sträcka sig till trosuppfattningar, värderingar, livsstil, klädesval, smink, och beteenden hos ungdomarna. Detta slags idoler räknas som en del av amerikaniseringen av den globaliserade kulturen. Studier från Japan visar att idoler brukar som regel vara, eller framställa sig som om de vore, unga, samt inte vara överdrivet talangfulla vad beträffar sång- eller dansteknik, utan framtagna av marknadskrafter för kommersiella syften. Popstjärnor blir idoler vanligen för att de förkroppsligar äran i att på kort tid tillförskaffa sig rikedomar, makt och berömmelse, och blir därför, och på grund av fysisk attraktivitet, fåfänga och ungdomlig glamour, föremål för romantiska fantasier hos beundrarna. Dessa idoler är en del av den postmoderna kulturen som kännetecknas av hedonism, konsumerism och romanticism vilka egenskaper som i föreliggande fall gestaltas massmedialt och populistiskt och som tar avstånd från traditionella värderingar, men i stället står för irrationalitet och antiintellektuella värderingar. Idolskap har också studerats i termer av marknadskrafter där kändisen betraktas som vilket företag som helst som säljer produkter och önskar framgång därtill. Detta förutsätter allmänhetens uppmärksamhet och dess positiva reaktioner, vilket massmedia (i synnerhet tabloider) deltar i att skaffa kändisen genom att dramatisera deras liv och leverne, medan kändisen å sin sida deltar i produktlanseringen av sig själv genom att företa sig avvikande handlingar och genom att med exempelvis intervjuer styra över allmänhetens intryck. (källa)
4. Boken, som består av tre delar, handlar om Jack, en bohemisk Stockholmsgrabb med författar- och musikerdrömmar och dennes vilda liv och leverne i Stockholm och på Gotland under 1970-talets tidiga år. Den första delen av boken sjuder av ungdomlig livslust. Jack och hans vänner Bart, Jonny och Harald festar lite varstans i Stockholm, bland annat på Djurgården och i en våning på Östermalm. De reser också till Gotland en sommar och festar även där. Andra delen av boken är skriven i dagboksform. Jack är diversearbetare för att klara uppehället, och han bär på en dröm om att bli författare. Han arbetar enträget på sin roman, som han tycker är en "fabulös historia". Under en period bor Jack och hans vänner i ett hus på landet utanför Norrköping och lever kollektivliv på Wiahem. Om stort och smått i livet filosoferar Jack i sina dagboksanteckningar. Tredje delen är betydligt mörkare. Trots att Jack fått ett skivkontrakt och är på väg framåt i livet, sugs han allt mer in i ett virrvarr av alkohol, droger, kvinnoaffärer och psykiskt kaos. (källa)
5. Jojon, som var i bruk i början av 1790-talet i Frankrike, omtalas förmodligen av Johan Henric Kellgren i "Dumboms leverne". (källa)
6. Den som erhåller undervisning i avsikt att döpas till kristen, kallas i vissa kyrkor katekumen eller dopkandidat, för vilka särskilda regler finns. I fornkyrkan fanns ett bruk att en som ville bli döpt skulle få omfattande undervisning, bekänna och avsäga sig sitt tidigare syndfulla leverne och eventuell avgudadyrkan, och genomgå exorcism, dvs. befrielse från onda andar, eftersom det ansågs vara svårare att bli renad efter ett dop än innan. (källa)
7. Kyrkotukt var i äldre tid kyrkans fostrande och disciplinära verksamhet beträffande dess medlemmars tro och leverne. Enligt kyrkolagen i Svea rikes lag pålades olika grader av bestraffningar för olika slags förseelser och förbrytelser mot kyrklig ordning. (källa)