Levnadsnivå Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet levnadsnivå

1. Existensminimum eller förbehållsbelopp (jmf existensminimum i Sverige) är den relativt lägsta levnadsnivån, där de ekonomiska utrymmet möter de grundläggande behoven, som inte tillåter något leverne utöver detta. Strängt taget ingår i existensminimum endast vad som är nödvändigt för överlevnad (existens), men ordet används också om vad som är nödvändigt för en skälig levnadsnivå, såsom husrum, mat, kläder, transporter, sjukvård. Begreppet används för beräkning av bidrag till fattiga. Existensminimum är den levnadsnivå man alltid som minimum har rätt till, och är åtminstone i många EU-länder inklusive Sverige betydligt mindre än vad man tjänar på 40 timmars veckoarbete med lägstalön. I Sverige är gränsen satt till en nivå som möjliggör för gäldenären att "kunna försörja sig själv och hemmavarande familjemedlemmar". (källa)
2. Den enskilde skall genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Biståndet skall utformas så att det stärker hans eller hennes resurser att leva ett självständigt liv. (källa)
3. En annan debattör i hemmafrufrågan, Monica Boëthius, beskrev det som samhällsekonomiskt oförsvarbart att många kvinnor inte förvärvsarbetade. I en debattbok ställde Boëthius frågan Har vi råd med fruar? Kvinnorna utgjorde, enligt Boëthius, en underutnyttjad arbetskraftsreserv, som om den togs i anspråk markant skulle kunna öka hushållens köpkraft och levnadsnivå. (källa)
4. I Sverige anses fönsterputsning, enligt ett utslag från kammarrätten i Jönköping, ingå i begreppet "skälig levnadsnivå". (källa)
5. Existensminimum i Sverige är det belopp i pengar som man anses behöva som inkomst under en månad för att uppnå skälig levnadsnivå. Beloppets storlek är mindre än vad riktlinjerna av försörjningsstöd anger och tillämpas bland annat vid utmätning. (källa)
6. 3. Det som personen ansöker om ska ingå i "skälig levnadsnivå". Detta begrepp är inte närmare definierat i lagtext eller förarbeten. Men vad gäller "skäliga kostnader" för hyra står det i Socialstyrelsens allmänna råd att dessa bör motsvara "vad en låginkomsttagare på orten normalt har möjlighet att kosta på sig.". (källa)