Levnadsteckning Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet levnadsteckning

1. Han utövade en vidsträckt skriftställarverksamhet och skrev bland annat en levnadsteckning över Erik Gustaf Geijer med utdrag ur Geijers Brev och vittra skrifter (3 delar, 1909–1910). (källa)
2. En särskild uppgift fann Beskow i författandet av minnesteckningar och utövade på detta område en rik och omfattande verksamhet. Han författade inledande levnadsteckningar och litterära karakteristiker till Stiernstolpes, Wallins, Valerius och Lings samlade arbeten samt höll minnestal och gravtal över Anders Fredrik Skjöldebrand, Axel Arvid Raab, Carl Gustaf von Brinkman, Mathias Rosenblad, Jöns Jacob Berzelius med flera. (källa)
3. Inom svensk litteraturhistoria utgav han en levnadsteckning över sin svärfar Esaias Tegnér. Den ingick i den 1847-1851 utgivna upplagan av hans Samlade skrifter. Böttiger skrev även sitt inträdestal i Svenska akademien över Tegnér - detta eftersom svärfadern också varit hans företrädare på stol nr. 8. I Svenska akademiens handlingar införde han även levnadsteckningar över en rad kända svenska författare, som Samuel Ödmann (1868), Johan Henrik Kellgren (1870), Erik Johan Stagnelius (1872), Nils von Rosenstein (1877), samt en artikel om Auroraförbundet i Uppsala (1874). (källa)
4. Botanikens historia befrämjade Wittrock genom den stora samling botanikerporträtt han hopbragte och skänkte Vetenskapsakademien, och sin därtill hörande Catalogus illustratus (i "Acta H. Berg") med levnadsteckningar, referat och porträttbilder, liksom genom uppsatsen Några ord om Linné (1907). Han blev ledamot av Vetenskapssocieteten i Uppsala 1877, Vetenskapsakademien 1878, Lantbruksakademien 1884, Fysiografiska sällskapet i Lund 1901 och Vetenskaps- och vitterhetssamhället i Göteborg 1908. (källa)
5. Åren 1938-64 var han sekreterare i Kungl. Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg och hade därvid till uppgift att varje år parentera akademiens alla ledamöter som avlidit under det senaste året. Detta skedde först genom en muntligt högtidstal och därefter genom utförliga biografiska uppsatser, som samlades och utgavs i tryck. Denna uppgift gjorde honom till av Sveriges främsta personhistoriker i sin tid inom ämnet kultur- och vetenskapshistoria. I det sammanhanget utgav han levnadsteckningar över t.ex. Verner von Heidenstam (1943), Torgny Segerstedt (1946), Axel L. Romdahl (1953), Otto Sylwan (56) och Sven Lönborg (1961). (källa)
6. Efter omfattande förberedelser offentliggjorde Linder i maj 1875 första häftet av Nordisk familjebok, vilket arbete till 1 oktober 1880 (till artikeln Elzheimer) utgavs under hans ledning. Utöver nedanstående skrifter författade han för flera tidskrifter och tidningar ett ej obetydligt antal levnadsteckningar samt avhandlingar och uppsatser, huvudsakligen i språkvetenskapliga (bland annat Om afledningsformerna -länding, -ländning och -länning, 1896), litteraturhistoriska och pedagogiska ämnen. 1895 utgav han Per Siljeströms "Efterlemnade småskrifter i pedagogiska ämnen". (källa)
7. Berch var en framstående myntkännare och ökade ansenligt arkivets svenska och romerska myntskatter, varjämte han upprättade en förteckning över dess handlingar samt riktade det med egna beskrivningar och allehanda nyttiga arbeten. Han är känd som upphovsman till den s.k. Berchska skalan, med vilken man anger storleken för vissa numismatiska objekt (till exempel "medalj av åttonde storleken"). Även på hävdaforskningens område intog han ett aktat rum och utmärkte sig särskilt genom en sträng kritik. Utom en stor mängd avhandlingar i kulturhistoria och myntväsende efterlämnade han Namnkunnige svenske herrars och fruers skådepenningar, med bifogade levernesbeskrivningar (3 flockar, 1777–81) samt "korta utkast" till levnadsteckningar över svenska regenter och deras gemåler, från och med Gustav II Adolf till och med Fredrik I (1788). (källa)
8. Hitzig var 1804–1806 assessor i Warszawa, upprättade 1808 en förlagsbokhandel i Berlin, men återgick 1815 i statens tjänst som kriminalråd och var 1827–1835 direktor för kammarrättsinkvisitoriatet. Hitzig utgav levnadsteckningar över Zacharias Werner (1823) och E.T.A. Hoffmann (1823, tredje upplagan 1839) samt uppsatte 1825 "Zeitschrift für die Kriminalrechtspflege in den preußischen Staaten" och 1827 "Annalen der deutschen und ausländischen Criminalrechtspflege", vilkas redaktion 1837 övertogs av Wilhelm Ludwig Demme. Likaså utgav han "Gelehrtes Berlin" (1826, fortsatt av Karl Büchner, 1834). Åren 1840–1844 redigerade han den i Leipzig utkommande "Presszeitung" samt utgav "Neuer Pitaval" (tillsammans med Wilhelm Häring, 1842) och Leben und Briefe von Adelbert von Chamisso (1839, andra upplagan 1842). (källa)
9. Bruket av elefanter för att avrätta fångar förskräckte europeiska upptäcktsresande och beskrevs i många reseskildringar och levnadsteckningar från Asien. Avrättningarna förbjöds till slut av de europeiska kolonialherrarna då dessa tog kontroll över regionen under 1700- och 1800-talen. Även om detta bruk av elefanter i huvudsak förekommit i Asien har metoden ibland använts av makter kring Medelhavet, såsom Rom och Karthago. Då särskilt i samband med bestraffning av soldater som gjort myteri. (källa)
10. Redan Droysens berömda biografi Leben des Feldmarschalls Grafen Yorck von Wartenburg (1851, tionde upplagan 1890) var ägnad åt detta ändamål, Preussens betydelse för kampen mot Napoleon I framhävdes starkt vid teckningen av krigaren från år 1813, och författarens egna barndomsminnen samverkade med hans starka patriotism att göra bilden livfull och gripande. Befogade anmärkningar riktades både mot bokens tendens och mot forskningens bristande grundlighet, emellertid har biografin gjort epok som inledningen till en rad av liknande levnadsteckningar från revolutionskrigens tid. (källa)