Levnadsöde Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet levnadsöde

1. Inom prosan var Stig Dagerman och Lars Ahlin de mest framträdande. Med verk som Ormen (1945) och De dömdas ö (1946) och sitt tragiska levnadsöde anses Stig Dagerman på många sätt personifiera fyrtiotalismen. En annan typisk representant för fyrtiotalismen var Gösta Oswald som under sitt korta liv hann ge ut både tidstypisk lyrik och experimentella prosaverk som En privatmans vedermödor (1949). Novellkonsten hade en framskjuten position med författare som Thorsten Jonsson, Sivar Arnér och Olov Jonason. Även tidiga verk av Lars Gyllensten som Camera obscura (1946, skriven tillsammans med en kamrat under pseudonymen Jan Wictor) och Moderna myter (1949) var typiska uttryck för fyrtiotalismen. (källa)
2. Johansson blev känd under 1970-talet efter att han medverkat på musikalbumet Kåklåtar (MNW 31P), på vilket ett antal intagna fick möjlighet att uttrycka sig musikaliskt. Han upptäcktes då av Sveriges Radio, fick medverka i Ungdomsradion och kom då att lämna sitt tidigare liv och i stället börja skriva sånger om sina livserfarenheter. Det finns många historier och om Konvaljen och hans brokiga levnadsöde. En av dessa är att han föddes på fängelset i Karlstad där hans mor satt internerad då hon väntade honom. (källa)
3. I blindo (Alla cieca, svensk översättning 2007) blandar liksom hans förra skönlitterära verk historia och fiktion. En central gestalt i berättelsen är Jørgen Jørgensen, en dansk som år 1809 blev kung av Island och sedan deporterades till Tasmanien. Sammantvinnad med denna historia för Magris den fiktive Salvatore Cipico och dennes levnadsöde, den grekiska mytologins Jason samt vissa italienares anslutning till Titos Jugoslavien, och hur somliga av dessa slutade sina dagar i koncentrationsläger. Berättartekniskt är I blindo avancerad, och tog enligt författaren många år att fullborda. Romanens berättelse kretar omkring identiteten och dess upplösning, skildrat mot bakgrund av folkmord, utopier och oegennytta. (källa)
4. Från Kristianstad till Versailles: några anteckningar om en fransk drottnings märkliga levnadsöde (1953). (källa)
5. På ett lysande sätt uppfyllde han förväntningarna med den historiska romanen Fru Marie Grubbe: Interieurer fra det syttende Aarhundrede (1876, på svenska 1877 och 1906), som med ett slag ställde Jacobsen i allra främsta ledet bland nordiska diktare. Det var en historisk roman av helt annan art än den föregående romantiska, som i Danmark ägt sin målsman i Ingemann och dennes efterföljare, det var en modernt psykologisk, i mycket naturalistisk skildring, byggd såväl på studier i arkiv och bibliotek som på själsundersökningar och på arkeologiska detaljforskningar, ofta utförda med nästintill naturvetenskaplig noggrannhet och sinne för enskildheter. Härmed sammanhängde den stundom långt gående utmålningen av sceneri, av hela den yttre omgivningen, levande och livlös natur, av tillbehör och smådrag. Ämnet - Marie Grubbes märkliga levnadsöde - erbjöd tillfällen till skildringar av starka motsatser, och boken lämnar en hel rad karakteristiker ur de olika samhällsklasserna på 1600-talet. Kompositionen är något lös, boken består av en rad skildringar ur huvudpersonens liv i olika situationer. Stilen är i hög grad egendomlig, utarbetad med stor konstnärlig omsorg, dessutom, där ämnet så kräver, med en viss ålderdomlig prägel över dialogen. Närmast grep sig Jacobsen an med ett redan tidigare planlagt modernt ämne, men tuberkulos, som framträtt redan 1873, tvingade honom att arbeta endast med långa mellanrum, den nya boken tillkom under ständiga mellanskov, då författaren tidtals var bunden vid sjukbädden eller måste resa på hälsofärder till södern. (källa)