Ligament Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet ligament

1. Kontaktytorna är beklädda med ledbrosk på bägge benen som anpassar sin form till varandra vid belastning och verkar därmed som stötdämpare. Detta skyddar mot direkt slitage av skelettet. I det smala rummet mellan ledbrosket, den så kallade ledhålan, finns ledvätska som smörjer ledbrosket och minskar friktionen. I vissa leder finns en ledskiva som separerar hålrummet i två separata utrymmen. Ledskivan kallas antingen menisk i knä eller disk i ryggraden. Leden i sig omges av en skyddande hinna av bindväv som kallas ledkapsel. Denna hindrar leden från att förskjutas mer än vad leden tål. I ett av ledkapselns membran bildas ledvätskan som frisätts till ledhålan som förutom att smörja också ger ledbrosket näring och transporterar bort slaggämnen. Ledkapseln är ytterligare förstärkt och genomvävd med ligament och ibland även senor. (källa)
2. Samtliga dessa ben utom pisiforme har sex ytor varav den övre (dorsala) och undre (palmara) är grövre då de utgör fäste för handledens ligament. Den övre sidan är dessutom bredare än den undre vilket ger handledens översida konvex och dess undersida konkav form. På samma sätt är benens proximala sidor i allmänhet konvexa och de distala konkava. (källa)
3. Den övre ytan framför och lateralt om dessa fasetter är skrovlig och utgör fäste för flera ligament och ursprung för m. extensor digitorum brevis ("korta tåsträckarmuskeln"). (källa)
4. Höftleden utsätts för stora belastningar och är därför mycket stark, stabil och tät. Höftledsgropen är mycket djup och lårbenshuvudet sitter djupt in i bäckenet (pelvis). Dessutom förstärks ledhålan av en omgivande ledläpp som i praktiken fördjupar leden. Leden omges av kraftiga ligament och skelettmuskler vilket förstärker den ossöa stabiliteten. En fettkudde, pulvinar acetabuli, fungerar som stötdämpare i leden. (källa)
5. Korsband (latin: ligamenta cruciata) är två ligament eller ledband som i knät (genu) omger knäleden (articulatio genus). Det finns ett bakre korsband (latin: ligamentum cruciatum posterius genus, engelska: posterior cruciate ligament (PCL)) och ett främre korsband (latin: ligamentum cruciatum anterius genus, engelska: anterior cruciate ligament (ACL)). (källa)
6. Lateralt domineras korsbenet av ledytan (facies articularis) mot höftbenet (os coxae) vars övre del är mycket stort. Kaudalt avsmalnar ledytan som därför har en öron-liknande form. Bakom ledfasetten finns en stor, ojämn yta (tuberositas sacralis) som utgör fäste för ett av ledens ligament (lig. sacroiliacum dorsale). Lateralsidans nedersta hälft är tunn och utgör fäste för några fibrer från m. gluteus maximus och Musuclus coccygeus samt flera ligament (lig. sacrotuberale och lig. sacrospinale). (källa)
7. Ryggraden är en bärande konstruktion som kan vara utformad som en rak oelastisk pelare (lyftmodus) eller som en C- eller S-formad elastisk stav (rörelsemodus). Den har således två konstruktionsprinciper att alternera mellan. Lyftmodus: en central, longitudinell belastning av den raka pelaren ger en fördelning av kraften som är lika stor på alla kotorna och därmed en maximal belastningskapacitet av ryggraden. Rörelsemodus: en bågformad elastisk stav kommer däremot alltid har skarpa kurvor där belastningen koncentreras och eventuellt överstiger frakturgränsen, i gengäld kommer den dock ha egenskaperna av att vara rörlig, elastisk och stötdämpande. En analys av ryggradens delar visar att den utgörs av ett kompressionselement (corpora och disci), ett styrningselement (art. zygapophysiales) och ett traktionselement (proc. transversi et spinosi med mellanliggande ligament och ovanliggande fascia thoracolumbalis) Övergången mellan rörelsemodus och lyftmodus fås genom: lutning av bäckenet varpå ländryggens kompressionselement rätas ut till en rak pelare således att den svaga arcusdelen inte blir bärande, sträckning av traktionselementets kollagena fibrer varpå ryggradens elastiska styvhet ökar. (källa)
8. Kapseln kan vara förstärkt av ligament eller muskler som då fungerar som aktiva ligament som spänner kapseln i olika riktningar för att förhindra att den kommer i kläm. Detta sker till exempel i armbågsledens (art. cubiti) fram- och baksida. (källa)
9. Ligament (av latinets ligare, binda), eller ledband, är en förstärkande bandstruktur av trådlik bindväv. Ledband finns i anslutning till leder. Ligament kopplar ihop ben till andra ben i bildningen av en led, de kopplar inte ihop muskler med ben – detta är senornas funktion. Elasticitet varierar beroende av lokalisation och fördelning kollagen/elastiska trådar. Vid exempelvis ryggrad ökar andel elastiska fibrer och därmed ligamentets elasticitet. (källa)