Liggetid Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet liggetid

1. Poste restante anges som utdelningsadress på försändelsen. Olika länder har olika regler för hur lång tid en försändelse adresserad till Poste restante ligger kvar på adresspostkontoret innan den återsändes till avsändaren. I Sverige är liggetiden 30 dagar om inte annat anges på försändelsen. (källa)
2. Kolfälten i Northumberland och Durham var de viktigaste källorna för den kol som värmde London under 1700-talet. Utförseln från dessa kolfält skedde över Newcastle upon Tyne och Sunderland. Befraktarna och deras fartyg kom dock nästan uteslutande från Whitby och Scarborough, där koljarna (kollastfartygen) byggdes och bemannades. Fraktfarten tur och retur London från kolfälten tog ungefär fyra veckor. Först en veckas liggetid i South Shields, Newcastles uthamn, dit kollasten fraktades med pråmar på Tyne. Under tiden lossades ballasten och när pråmarna anlände måste deras kol lastas på koljaren. En dryg veckas seglationstid till London följdes av ännu en veckas liggetid, nu i Londons hamn, närmare bestämt i Wapping, där lasten lossades. Efter att ha tagit in ballast skedde återfärden till Shields på en knapp vecka, om inte höststormarna hade börjat. Vintervädret och assuranskostnaderna gjorde att seglationssäsongen omfattade perioden februari till november. December och januari tillbringades i hemmahamnen. (källa)
3. År 1939 slöt de fackliga parterna ett avtal om krigsriskersättning i olika zoner och hamnar. Ju farligare zon, desto högre krigsrisk. Till en början fick svenskarna behålla 50 kronor i månaden av sin krigsrisk, men summan höjdes senare till 150 kronor. Resten av pengarna skulle sättas in på ett spärrat KX-konto i Postsparbanken som endast skattemyndigheterna hade fri tillgång till. Ersättningen utgick den tid fartyget befann sig i respektive zon, med undantag för liggetid i neutral hamn. (källa)
4. År 1939 slöt de fackliga parterna ett avtal om krigsriskersättning i olika zoner och hamnar. Ju farligare zon, desto högre krigsrisk. Till en början fick svenskarna behålla 50 kronor i månaden av sin krigsrisk, men summan höjdes senare till 150 kronor. Resten av pengarna skulle sättas in på ett spärrat KX-konto i Postsparbanken som endast skattemyndigheterna hade fri tillgång till. Ersättningen utgick den tid fartyget befann sig i respektive zon, med undantag för liggetid i neutral hamn. Den högsta ersättningen, 300 procent av lönen, utgick på den så kallade "dödsfarten" (nordtyska hamnar samt Rotterdam) under de två sista krigsåren. (källa)