Lillgammal Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet lillgammal

1. Det finns ett antal kända ordspråk, idiom och sentenser som refererar till snus. En känd strof av Gustav Fröding från 1894 lyder: "Men strunt är strunt och snus är snus, om ock i gyllene dosor, och rosor i ett sprucket krus, är ändå alltid rosor." I Röda rummet från 1879 skriver August Strindberg "Den arme Falk .. måste ta hela näfvar med filosofiskt snus och kasta i ögonen på sina fiender". Ett klassiskt idiom är uttrycket fint som snus, som refererar till luktsnus, och betyder utmärkt eller mycket bra men kan också betyda att något är mycket finfördelat. Man talar även om snusförnuftig vilket ungefär betyder "förnumstig" eller "lillgammal" och förmodligen refererar till luktsnusets torrhet, på samma sätt som uttrycket snustorr är en förstärkning när något är oerhört torrt, torrt som snus. (källa)
2. Eva Ström skrev i Sydsvenskan: "Sonetten har en förmåga att framkalla monotoni om den blir alltför taktfast, men Malte Persson steppar elegant ur fällan med ett och annat dansant snedsteg. Sonetten brukar även förleda poeter till ett högtidligt ordval. Lyckligtvis inte så hos Malte Persson vars avspända vokabulär är lika uppdaterad som ett sms. ... Malte Perssons djupdykning ner i den stockholmska tunnelbanan som korsats med grekisk mytologi har blivit en fräsch och kvick diktsamling, där sonettformens pentameter utgör diktens levande hjärtslag." Nikanor Teratologen recenserade boken i Tidningen Kulturen, där han beskrev sonetterna som "stillsamt grymma och formsäkra". Han jämförde boken med Inlandsbanan av Erik Beckman, som Persson hade skrivit förordet till när den nyutgavs 2002. Teratologen skrev: "Beckmans Inlandsbanevärld är också 'ett slags Hades', dock med en hel del comic relief genom burleskerier och ordlekar och det faktum att man i alla fall ibland kan skåda ut över det ödsliga nordiska vinterlandskapet. Sonetterna om tunnelbanan berättar i texten och mellan raderna om ett mer helvetiskt tillslutet och rymningssäkert inferno - så är de ju också skrivna drygt fyra decennier längre fram i vår sköna nya värld i det vi som är gammalmodiga envisas med att fortsätta kalla Sverige." I Expressen skrev Mikael van Reis: "I den goda sonetten skall rimmet vara utan tvång, nästan kännas som en tillfällighet och ändå ge frasen elegant fasthet. Smärta fordrar ändå ett lätt sinne. Malte Persson har tvivelsutan den vigheten, men är mer konstflitigt fräck än just elegant." Reis fortsatte: "Här finns lite obligatoriska nickar åt Keats (dock ett ode!), Stagnelius, Nerval, Baudelaire, Rilke, Pound och resten av stjärngänget. Läsaren får smickras en smula och läsaren bockar av och ler. Risken då är att hamna i lillgammal pastisch, vilket alltid är en aspekt av det teatrala arrangemanget med allehanda kostymer. Malte Persson blygs inte i sin t-bana och det är i själva verket ett medvetet drag att lite ironiskt spela med både imitationen och allusionen. Det underjordiska temat till trots är detta ändå en livaktig tablåsamling.". (källa)
3. Då han var ett år gammal dog hans mor, som var konsertpianist, av tuberkulos. Efter hennes död fullbordade hans far en utbildning i turkiska med syftet att bli diplomat och han lämnade också Ryssland och reste till Osmanska riket. Den unge Skrjabin lämnades hos sin farmor, farmoderns syster och en faster. Hans far skulle senare komma att gifta om sig och Skrjabin fick därmed flera halvsyskon. Hans fars ogifta syster Ljubov var amatörpianist och hon dokumenterade Sasjas (som han kallades) liv fram till det att han mötte sin blivande hustru. Som barn, berättar hon, fick Skrjabin förstås höra mycket pianomusik och i anekdoter berättas det hur han tvingade sin faster att spela för honom. Synbarligen lillgammal började Sasja bygga pianon efter att ha blivit fascinerad av pianots mekanik. De pianon han byggde gav han ofta bort till förvånade besökare i hemmet. (källa)