Litteraturspråk Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet litteraturspråk

1. Feliberförbundet är ett inom det provensalska språkområdet i Frankrike bildat förbund, vars mål är upprätthållandet av det provensalska språket som talspråk, men särskilt som litteraturspråk, främjandet av den provensalska litteraturen samt bevarandet av den gamla provensalska konsten och kulturen. (källa)
2. Med vediska språket åter förstås endast språket i veda och ofta även i brahmana. Det visar spår av en blandning av flera, något skilda dialekter. De övriga verken, vilka icke i samma grad skyddades av gudomlig helgd, har undergått mera föryngringar, men bevarar likväl ännu många ålderdomliga drag. Det klassiska sanskrit, eller sanskrit i inskränkt mening, kallar man det litteraturspråk, som utvecklade sig under den fornindiska periodens senare del. Mellan detta och det vediska språket framträder en bestämd allmän skillnad däri att det förra visar fullkomligt karaktären av ett naturligt och fritt folkspråk, då däremot det senare genom en rad av grammatikaliska arbeten, som kulminerade i Paninis grammatik, blivit till sin form i minsta detalj stadgat och bestämt samt i avseende på ljudförbindelserna utbildat till en i vissa fall konstlad finhet. Därigenom uppstod vid sidan av folkspråken ett särskilt litteraturspråk, vilket också blev de "bildade klassernas" talspråk. (källa)
3. De senare bibehöll också den äldsta vokalbeteckningen med ett system punkter ovan och under raden, men de förra utbytte detta (omkr. 700) mot ett mer bekvämt, men mindre noggrant system, där tecknens former lånats från de fem grekiska vokalerna A, E, O, H, Y. I senare tider användes stundom syrisk skrift (utan vokalbeteckning) för arabiska språket och kallas då karshuni. Efter arabernas framträngande under 600-talet övergick folkspråket i Palestina, Syrien, Mesopotamien och Babylonien hastigt nog från arameiska till arabiska, och redan omkring 800 var syriskan på väg att dö ut, fastän den bibehöll sig som litteraturspråk i mer än fyra århundraden och ända till vår tid som kyrkospråk hos maroniterna. (källa)
4. Provensalskan står liksom italienskan och katalanskan i Spanien närmare latinet än vad franska gör. Den kallas också la langue d'oc, språket där "ja" heter oc, till skillnad från la langue d'oïl där "ja" heter oïl - i nutida franska oui. Provensalskan var ett fullt utbildat litteraturspråk redan på 1100-talet. (källa)
5. I anknytning till den tradition som förmedlats av Mendelsohn växte på 1800-talet fram en litteratur på s. k. nyhebreiska, vilket då uteslutande var ett skriftspråk och som först senare har också blivit talat språk. Av de många författare som under det klassiska skedet bidrog till att göra nyhebreiskan till ett uttrycksfullt litteraturspråk kan nämnas J. L. Gordon, Achad Haam, D. Frischmann, C. N. Bialik, Abraham Mapu och Martin Buber. (källa)
6. Aleksandr Sergejevitj Pusjkin (ryska: Алекса́ндр Серге́евич Пу́шкин, lyssna), född 6 juni (26 maj enligt g.s.) 1799 i Moskva, död 10 februari (29 januari enligt g.s.) 1837 i Sankt Petersburg, var en rysk författare och nationalskald som fortsatte moderniseringen av det ryska litteraturspråket efter franskt mönster. Han förnyade tidigare versgenrer och fann en balans mellan romantisk diktion och klassicistisk behärskning i sin lyriska poesi, vilket gör att den fortfarande känns frisk och levande. (källa)
7. Under hellenismen inträffade en avsevärd synkretism mellan de olika kulturområdena. Hellenismens skönlitteratur utgörs framför allt av idyller, epyllion och epigram, och kännetecknas av imitation. Några hellenistiska författare är Kallimachos och Theokritos, den senare skapade herdediktningen. Diktningen i Främre Orienten minskade under hellenismen. Medan arameiskan blev affärsspråket i Orienten och Medelhavsområdet, blev grekiskan litteraturspråket där, och det var i första hand etniska greker som stod för den nyskrivna litteraturen. Samtidigt började den första litteraturen på latin att författas. (källa)
8. De viktigaste drag varigenom provensalskan, sådan vi känner den genom det medeltida litteraturspråket, skiljer sig från franskan, är följande. (källa)
9. Abramovitsch är skapare av det jiddiska litteraturspråket och främste grundläggare av den nyhebreiska prosastilen och har kallats "judarnas Cervantes". Med varm medkänsla och iakttagelse skildrade han i originell, personlig form den östjudiska shtetlvärlden med dess lidanden och strider. (källa)
10. Det indiska samhället är mycket heterogent. Här blandas ett stort antal folk, språk och kulturer. Språksplittringen är svårbemästrad med 700–800 olika språk och dialekter. Indelningen i delstater följer i stort språkgränserna och de regionala (etniska och språkliga) motsättningarna har, liksom de religiösa en stark sprängkraft i den indiska staten. Befolkningen bär spår av olika vågor av invandring: i norr indoarier (som talar indoeuropeiska språk), i söder dravider, som trängts undan från norra Indien av indoarierna. Språkligt kan landet indelas i två huvudgrupper. Den största är de indoariska språken i norra och mellersta delarna, hit hör bl.a. hindi (som behärskas av omkring 40 procent), bengali, punjabi samt urdu (som talas av Indiens muslimer och i Pakistan). Den andra större gruppen är språken i söder, t.ex. det gamla kulturspråket tamil samt telugu och malayalam. Officiella språk är bl.a. hindi, engelska (en rest av kolonialtiden) och det klassiska litteraturspråket sanskrit. Relativt små är mundaspråken samt mongolspråken bland bergsfolken i norr. Hälften av befolkningen är analfabeter. (källa)