Liva Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet liva

1. Lizzy Stein – Liva Landberg, skådespelerska. (källa)
2. I landskaps- och arkitekturbilder är staffage ofta symboliskt menade figurer och djur som livar upp bilden. Särskilt under barocken kunde dessa berika kompositionen, ge färgaccenter och understryka djupet klarare (repoussoir). Barockmålare som Nicolas Poussin och Claude Lorrain använde ofta staffage. (källa)
3. Martha blev Första dam 1789. Hon var en populär värdinna vid de mottagningar och middagar som George Washington ansåg vara en del av hans officiella plikter, men med tiden fann hon åtagandena och all uppmärksamhet betungande. Abigail Adams ansåg att Martha Washington var en framgångsrik presidenthustru, som skapade glädje omkring sig och som livade upp sin stele och allvarlige make. Äktenskapet blev dock barnlöst. (källa)
4. Vid festliga tillfällen kunde "viträtten" livas upp genom att färga den: saffran för en rödaktig gyllene ton, örter för grönt, sandelträ förödbrunt. I Frankrike under 1300-talet var så kallad "parti-färgning", kontrastering med två starka färger, populärt inom klädmode, och inspirerade även till att dekorera mat på liknande sätt. Färgning av "viträtt" i två färger på samma fat beskrevs av Guillaume Tirel (även känd som Taillevent) författaren till de sena upplagorna av den medeltida kokboken ''Le Viandier''. "Viträtter" i bjärta färger var tidigt en av de vanligaste formerna av entremet, en mellanrätt som var avsedda lika mycket som underhållning genom sitt färgstarka utseende som för sin smak. Under 1600-talet utvecklades "viträtten" till en pudding på grädde och ägg utan kött, och senare med gelatin för att ge form. Under 1800-talet ingick ofta arrowroot eller majsmjöl och blev till den moderna blancmangén. (källa)
5. Poddubnyj arbetade som hamnlastare i Sevastopol och Feodosia 1893-1896 och därefter ett par år som kontorist för företaget Livas. Poddubnyj besegrade i 1896 flera av dåtidens kända brottare, som Geogr Lurikh, Ivan Borodanov, Nikita Razumov, och italienska Pappi i Feodosia och då började hans karriär som brottare. Sedan 1897 uppträdde Poddubnyj på cirkusarenor som tyngdlyftare och brottare, han började med ryska bälteskamper, 1903 gick han över till klassisk (fransk) brottning. Han vann upprepade gånger "världsmästerskapet" i klassisk professionell brottning, inklusive det mest prestigefyllda av dem alla i Paris (1905-1908). (källa)
6. Fähunden, tidigare även känd som Livat på landet i Sverige, på originalspråk Footrot Flats, är en nyzeeländsk dagspresserie av Murray Ball. På svenska har serien publicerats i egna album och som biserie i Lilla Fridolf. (källa)
7. 1935 – Det var livat i Paris. (källa)
8. 1948 – Livat på vischan. (källa)
9. Pascha (även pasha och pasja, av turkiska paşa) var den högsta militära och civila ämbetstiteln i det Osmanska riket. Titeln "pascha" var en adelstitel och den västerländska motsvarigheten i rang var engelska "Viscount", en värdighet mellan svenska friherre och greve. Titeln hade först tre värdigheter. Högsta värdigheten var tre hästsvansar i baneret och innehades normalt av generaler, amiraler och guvernörer över större provinser. Två hästsvansar korresponderade mot generalmajorer (divisionschefer), vice amiraler och guvernörer. En hästsvans motsvarade brigadgeneraler och konteramiraler samt guvernörer över mindre provinser. Senare byttes dessa grader ut mot de rent militära liva, "generalmajor", ferik, "generallöjtnant", och muschir, "general" (ibland även återgivet med "marskalk"). I internationella sammanhang tillades ofta "excellens" till personen som bar titeln. Ett adelskap förlänades, liksom i Västeuropa, personligen av statschefen (sultanen) genom ett adelsbrev, (Firman), med sultanens sigill i guld (Tughra). I "Firman" stipulerades vad som gällde för titeln, den kunde både vara ärftlig, som exempelvis i Ali Paschas upphöjning till Pascha av Egypten, eller vara personlig. Adelstitlar och hederstitlar bars alltid tillsammans med namnet som i Västeuropa men med skillnaden att titeln bars som tillnamn till skillnad från västerländsk praxis där titlar bars före namnet. Till skillnad från västerländsk praxis gav de Ottomanska titlarna ej rang eller titel till innehavarens hustru. Det land som styrdes av en pascha kallas stundom ett paschalikat (efter turkiskans paşalık). Ordet paşa härleds antingen till det turkiska ordet för huvud eller hövding, baş, eller till padishah (från persiskans pādschāh). (källa)