Livläkare Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet livläkare

1. Lancisis mor Anna Maria Borgiani dog i samband med förlossningen och han växte istället upp hos en faster i Orvieto. När han var 12 år gammal dog fastern och Lancisi kallades tillbaka till Rom av sin far Bartolomeo Lancisi, som insåg att sonen hade ett gott läshuvud och ordnade så att han fick studera. Han läste vid Collegio Romano där hand bland annat studerade filosofi och teologi. Studierna fortsatte inom medicin vid Sapienzauniversitetet, där han även fick undervisning i flera andra naturvetenskaper. Han avlade examen som medicine och filosofie doktor 1672, vid 18 års ålder. För att få praktisk skolning tog han tjänst vid Ospedale di Santo Spirito under Giovanni Tiracoda, som tidigare varit livläkare åt påven. Fyra år senare fick han en fast tjänst vid sjukhuset. Efter två års arbete på Ospedale di Santo Spirito återvände han till akademin och spenderade sin tid i Lauro där han förkovrade sig genom att studera den samtida medicinska litteraturen. (källa)
2. 2015 - Livläkarens besök - Fru von Plessen". (källa)
3. Oates var son till en anabaptistisk predikant, som sedermera en tid var präst inom episkopalkyrkan. Han prästvigdes och blev faderns predikobiträde, men gjorde sig 1674 omöjlig genom en ärerörig falsk angivelse. Han blev därpå kaplan åt protestanterna bland den katolske tigens av Norfolkusfolk och började som sådan i angivarsyfte spionera på sin katolska omgivning. I samförstånd med en överspänd anglikansk prästman, Israel Tonge, övergick han 1677 hycklande till katolska kyrkan och besökte jesuitkollegierna i Valladolid och Saint Omer. Fördriven från båda, återvände Oates sommaren 1678 till hemlandet och hopsatte i samråd med Tonge en detaljerad angivelseskrift om en förment romersk-katolsk sammansvärjning mot Karl II:s liv. Jämte en del sanna uppgifter och iakttagelser förekom bland Oates bevismaterial uppdiktade påståenden och förfalskade dokument i stor omfattning. Kungen själv, som genom en av sina förtrogna, Christopher Kirkby, i augusti samma år fick del av angivelserna, trodde inte på denna äventyrliga historia om ett jesuitmöte, varvid beslut skulle ha fattats om hans undanröjande genom ett par jesuiter och några lejda banditer, varefter skulle följa en fransk invasion på Irland, massaker på protestanterna och jesuitiskt skräckvälde under hertigens av York spira. I rådet fann man däremot Oates angivelser sannolika, och då den domare, inför vilken Oates framlagt angivelserna, sir Edmund Berry Godfrey, den 12 oktober plötsligt avled (osäkert om han blev mördad eller begick självmord), uppstod en allmän panik, under vilken även de orimligaste rykten vann tilltro. Häktningar i mängd företogs, parlamentet tog upp saken med feberaktig iver, nya menedarvittnen framträdde, Oates utgav upphetsande skrifter om saken, och innan processraseriet 1681 lade sig, beräknas han ha medverkat till 35 justitiemord. Hans försök att inveckla drottningen i komplotten (hon skulle ha vetat om sin livläkares påstådda plan att förgifta kungen) strandade dock genom Karl II:s ingripande (1679), men Oates, vars falskhet så småningom började avslöjas, fick behålla den pension han undfått, tills han 1684 ådömdes höga böter och, då han inte kunde betala dem, insattes i fängelse för ogrundade anklagelser mot hertigen av York. Efter dennes tronbestigning, 1685, dömdes Oates för mened till livstids fängelse och periodiskt upprepat hårt kroppsstraff. Efter 1688 års statsvälvning frigavs Oates, erhöll formlig benådning och till och med pension, verkade från 1698 som baptistpredikant, men uteslöts 1701 till följd av finansiella förseelser ur baptistförsamlingen. (källa)
4. Målningen dök upp på 1700-talet hos Maria Teresias nederländske livläkare Gerard van Swieten i Wien, och som arvegods efter denne död 1772 ägdes den av sonen Gottfried van Swieten i Wien. Den såldes av den senares ättlingar 1813 till konstsamlaren och teaterdirektören Johann Rudolf Czernin von und zu Chudenitz (1757–1834) såsom en målning av Pieter de Hooch. Omkring 1860 attribuerades den till Vermeer av Théophile Thoré och den tyske konsthistorikern Gustav Waagen. Johann Rudolf Czernin inrättade det privata Czernin Museum i Wien, vars samling så småningom ärvdes av sonsonsonen Franz Czernin (1857–1932). Efter dennes död beslöt arvingarna Eugen Czernin (1892–1955) och dennes brorson Jaromir Czernin (1908–66) 1933 att dela samlingarna. Därvid kom Jaromir att ägda fyra femtedelar och Eugen en femtedel av Målarkonsten. Jaromir Czernin försökte tidigt sälja Målarkonsten, bland annat till konstsamlaren Andrew W. Mellon i hopp om att hans svåger, Österrikes kansler Kurt Schuschnigg skulle bidra till att komma förbi landets förbudslagar mot export av minnesmärken. Schuschnigg vägrade dock godkänna exporten. Efter 1938 stipulerades också explicit exportförbud för den Czerninska egendomen i dess helhet. (källa)
5. Livläkare för de svenska kungarna Fredrik I, Adolf Fredrik, den blivande Gustav III och för drottning Lovisa Ulrika. (källa)
6. Köpmannen i Venedig tros vara skriven som ett svar på de antijudiska stämningarna i England efter att drottning Elisabets judiske livläkare Roderigo Lopez dömdes för att ha försökt förgifta henne och avrättades 1594. I fjärde aktens första scen jämför Graziano Shylock med en varg, vilket tros syfta på Lopez fall (Lopez betyder varg på italienska). (källa)
7. Bomely (Bomelius), kunglig livläkare (bas). (källa)
8. Ett närmare exempel är svenska drottning Kristina (1626−1689), som i egna texter ibland betecknade sig som en mans själ i en kvinnas kropp. Hon försökte på alkemisk väg omvandla sin kropp till en manlig och trodde sig ha lyckats när hon drabbades av livmoderframfall. Efter en tid insåg drottningens livläkare vad tillståndet egentligen berodde på och kunde framgångsrikt behandla Kristina, men då hade redan flera tjänare beordrats att hälsa drottningen med "Hell dig, Kung Kristina". (källa)