Livmedikus Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet livmedikus

1. Livmedikus är titeln för en läkare hos en furstlig person. I Sverige kallas den som förestår hovets medicinska service Förste livmedikus, en titel som inrättades 1806 av kung Gustav IV Adolf speciellt för läkaren Gabriel Gamaliel Rislachi. Även överläkaren vid Loka brunn fick bära titeln livmedikus.
2. Befattningen som förste livmedikus var ofta förenad med ordförandeskap (president) i Collegium medicum, som 1666 bildades av en livmedikus, G.F. Du Rietz, med tre andra läkare. Numera är förste livmedikus organiserad i kungliga läkarstaten, som förutom två förste livmedikus består av tre livmedikus och två hovtandläkare. Tjänsterna är oavlönade hedersuppdrag som tillsätts på rekommendation. Förutom kungafamiljens hälsokontroller, ansvarar livmedikus för hälsan hos besökare och gäster.
3. Från början av 1600-talet används även titeln arkiater (av grekiska ἀϱχίατϱος, av ἀϱχι- = förste/över/överste (jämför ärke-) och ἰατϱός = läkare som alternativ till förste livmedikus. De sista som haft titeln arkiater var Pehr von Afzelius (blev förste arkiater 1818) och Erik af Edholm (1777–1856) ordförande i Sundhetskollegium (blev förste arkiater 1842).
4. Grégoire François Du Rietz (1607–1682) livmedikus 1642–1651 hos drottning Kristina. Från 20 januari 1655 arkiater hos kung Karl X Gustav och senare hos kung Karl XI.
5. Urban Hjärne (1641–1724) från 1684 förste livmedikus hos kung Karl XI.
6. Peter von Heidenstam (1708–1783), livmedikus hos Adolf Fredrik.
7. Gabriel Gamaliel Rislachi (1765–1808), finsk läkare, 1806–1808 förste livmedikus hos kung Gustav IV Adolf.
8. Magnus Martin af Pontin (1809–1818), förste livmedikus hos kung Karl XIII.
9. Vincent Lundberg, förste livmedikus hos kung Karl XV.
10. Ernst Olof Lidin (1863-1932), livmedikus från 1899 och förste livmedikus från 1908 hos drottning Sofia.
11. Johnsson, Gunnar: Gabriel Gamaliel Rislachi. Några uppgifter om konung Gustaf IV Adolfs finske livmedikus., artikel i Genos, tidskrift för Genealogiska Samfundet i Finland (1931), s 58-62. (källa)