Livräddningsstation Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet livräddningsstation

1. Albert Isakson var son till ornamentsbildhuggaren Albrecht Isaksson. Efter mogenhetsexamen i Stockholm 1874 var han tjänsteman i tullverket och studerade samtidigt vid Teknologiska institutets fackavdelning för maskinbyggnad, varifrån han utexaminerades som civilingenjör 1877. Isakson var ingenjörsassistent och ritare vid Domnarvets järnverksbygge, tjänstgjorde 1878 som tillförordnad professor i teoretisk mekanik vid Tekniska högskolan, var 1878–1879 verkstadsingenjör vid Sjöbergs skeppsvarv och 1879–1880 tillförordnad lektor i matematik och fysik vid Tekniska elementarskolan i Borås. Från 1880 ägnade sig Isakson uteslutande åt sjöfartstekniska uppgifter. Han var 1880–1889 skeppsmätningskontrollör i Stockholm, 1889–1930 skeppsmätare i Stockholms tullkammaredistrikt och 1888–1930 skeppsbyggeriinspektör vid Lloyd´s Register of Shipping. Isaksson var ofta anlitad i kommittéer på sjöväsendets olika områden och deltog 1902–1907 som sakkunnig i revisionen av de 1880 utfärdade skeppsmätningsförfattningarna. Han tog 1902 initiativ till bildandet av Sveriges allmänna sjöfartsförening, där han som styrelseledamot 1902–1930 bland annat åstadkom upprättandet av tre livräddningsstationer på Hallands kust. Han var en av stiftarna till det 1907 bildade Svenska sällskapet föräddning av skeppsbrutna. Som ledamot av Stockholm stadsfullmäktige 1909–1919 genomdrev han byggandet av en stor isbrytare, företrädesvis för sjöfarten på Östersjön. Han var magistratsbesiktningsman för fartyg i Stockholm 1892–1930. Isakson var även ledamot i Stockholms handelskammares skiljenämnd 1917–1930 och tillhörde styrelsen i ett flertal facksammanslutningar. Ivrig segelsportare donerade han premieyachter till Stockholms läroverk. Isaksson var uppfinnare på fartygsområdet, bland annat med en världspatenterad hydraulisk backslagsanordning för motorfartyg, och publicerade avhandlingar rörande skeppsmätning, skeppsbyggnadskonst och sjöfart samt utgav reseskildringen Från Kina till Röda havet (1910) och Notes on yachts an yachting in Sweden (1923). (källa)
2. Örlogsmannasällskapet framförde 1853 förslag om inrättande av sjöräddningsstationer i Sverige. År 1854 beviljade riksdagen medel och 1855 uppfördes de första livräddningsstationerna i Mälarhusen och Brantevik på Skånes sydöstra kust. År 1881 övertogs stationerna av Lotsverket och antalet steg efterhand för att på 1930-talet vara 18. År 1956 införlivades Lotsverket med den nybildade Sjöfartsstyrelsen, som då övertog ansvaret för stationerna. År 1904 anordnade Sveriges allmänna sjöförening tre sjöräddningsstationer på Hallands kust, och 1907 bildades Svenska Sällskapet föräddning af Skeppsbrutne, som fram till 1933 hade inrättat 19 sjöräddningsstationer. Sjöfartsverket driver idag inte längre några räddningsstationer. År 1947 gjordes televerkets kustradiostationer till alarm- och koordineringsstationer för sjöräddningen. (källa)
3. Vid Busör ligger Särdals Livräddningsstation, ett museum som ägs och drivs av Harplinge Hembygdsförening. (källa)
4. År 1860 inrättades Faluddens livräddningsstation med en livräddningsbåt med plats för sex roddare, styrman och befälhavare. Mellan 1880 och 1920 räddades 200 personer från livräddningstationen. (källa)