Livsintresse Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet livsintresse

1. Englund växte upp i Uleåborg men flyttade runt sekelskiftet till Stockholm där han anställdes vid Svenska penninglotteriet. Hans stora livsintresse var konst och han anmälde sig till Carl Wilhelmsons målarskola efter studierna där bedrev han självstudier i Köpenhamn, Paris och Florens. Han ställde ut separat i Motala 1949 och medverkade därefter i utställningar med Sveriges allmänna konstförening. Hans konst består av porträtt, stilleben och landskap företrädesvis skärgårdsmotiv. (källa)
2. Efter Sveriges segrar i Tyskland under trettioåriga kriget försökte den danske kungen Kristian IV rädda sitt inflytande genom att söka skaffa sig en ställning som fredsmedlare i Tyskland. Med denna befogenhet i sin hand ville han se till att Sverige åtminstone inte skulle vinna något tyskt landområde. Det var ett danskt livsintresse att förhindra detta, för om svenskarna fick fast fot i Tyskland så hade de sedan en utgångspunkt för anfall i Danmarks rygg. Kristian hade erbjudit sig att sluta förbund mot Sverige med kejsaren och även med Ryssland och Polen, dock utan resultat. De svenska statsmännen var medvetna om de danska intrigerna, och Axel Oxenstierna lade inga band på sin harm över Kristians försök att "klå oss under näsan och fresta, om tänderna sutte löse". (källa)
3. Som flicka fick Ingeborg Hermelin uppleva både guvernant och privatskola fram till normalskola på Brummerska skolan i Stockholm. Hon beslöt att gå vidare mot studenten och skrev in sig på legendomspunna "Skrapan" i Uppsala. Där tändes hennes livsintresse för klassiska språk. (källa)
4. Hans korrespondens under andra världskriget med utrikesminister Christian Günther gav regeringen ytterst viktig information, han kunde berätta för regeringen redan i mars 1940 att Norge och Danmark skulle invaderas, vilket inträffade 9 april samma år. En av hans viktigaste informanter i Berlin var statssekreteraren i utrikesministeriet, Auswärtiges Amt (till 1943), friherre Ernst von Weizsäcker. Från att ha varit omåttligt populär bland statsråden, sjönk Richerts stjärna efter den tyska invasionen av Danmark och Norge den 9 april 1940. Efter invasionen var det Richert som informerade regeringen om Tysklands, genom Joachim von Ribbentrop, ökade krav bland annat om att transportera vapen genom Sverige till Norge. Richert ansåg det vara säkrare för Sverige att ge bifall då han ansåg att Sverige saknade militär styrka att stå emot ett anfall. En av Richerts starkaste kritiker, Sven Grafström, menade att Richert var protysk, något som senare tillbakavisats av bland andra Olof Rydbeck. År 1941 hävdade Richert att det var av "svenskt livsintresse" att påverka opinionen i protysk riktning, och tidigare, efter tyskarnas invasion av grannländerna, hade Richert förespråkat transiteringar genom landet (tidigare än det slutligen skedde), och förmodligen gick regeringen endast med på permittenttrafiken för att Richert eftertryckligt varnade för följderna om de nekade. Det hävdas att det är Richert som var kraften bakom att regeringen undertryckte kritik mot Tyskland i svenska medier, främst Torgny Segerstedts ledarartiklar. Vid krigsslutet förberedde han hemförandet av tillfångatagna norrmän och inledde den svenska hjälpverksamheten. (källa)