Ljudförbindelse Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet ljudförbindelse

1. Med vediska språket åter förstås endast språket i veda och ofta även i brahmana. Det visar spår av en blandning av flera, något skilda dialekter. De övriga verken, vilka icke i samma grad skyddades av gudomlig helgd, har undergått mera föryngringar, men bevarar likväl ännu många ålderdomliga drag. Det klassiska sanskrit, eller sanskrit i inskränkt mening, kallar man det litteraturspråk, som utvecklade sig under den fornindiska periodens senare del. Mellan detta och det vediska språket framträder en bestämd allmän skillnad däri att det förra visar fullkomligt karaktären av ett naturligt och fritt folkspråk, då däremot det senare genom en rad av grammatikaliska arbeten, som kulminerade i Paninis grammatik, blivit till sin form i minsta detalj stadgat och bestämt samt i avseende på ljudförbindelserna utbildat till en i vissa fall konstlad finhet. Därigenom uppstod vid sidan av folkspråken ett särskilt litteraturspråk, vilket också blev de "bildade klassernas" talspråk. (källa)
2. I övriga fall brukas tjockt l-ljud, såsom i ord som "klaga" och "ful". I traditionellt götamål byts även ljudförbindelsen rd ofta ut mot tjockt l, såsom i ord och bord. Jämför ord på rikssvenska som "utböling" och "hin håle" (av äldre "utbörding" och "hin hårde"). (källa)
3. 5. Östnordiskt ju-saknas i ord som i urnordiska hade ljudförbindelserna *-ingw- och *-inkw-. Singa (sjunga, forndanska = siunga), sinka (sjunka, forndanska = siunka). (källa)