Ljudhistoria Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet ljudhistoria

1. Gombocz blev filosofie doktor 1900, professor i uralaltaisk språkvetenskap i Kolozsvár 1914 och i ungersk språkvetenskap i Budapest 1920. Gombocz författarskap omspänner ungersk, finsk-ugrisk och altaisk etymologi och ljudhistoria, fonetik och allmän språkvetenskap. Tillsammans med János Melich utgav han Magyar etymologiai szótár (1914-). (källa)
2. Virtaranta blev mest känd som insamlare av finska dialekter. Han utgav en mängd dialektböcker, till exempel Hämeen kansa muistelee (1950), Elettiinpä ennenkin (1953), Someron murrekirja (1973) och ett stort antal artiklar om ingriska, lydiska, karelska, amerikafinska och hemmafinska dialekter. Hans vetenskapliga forskning berörde främst ljudhistoria, speciellt i Satakuntadialekterna. På hans initiativ grundades 1959 det finska dialektarkivet Suomen kielen nauhoitearkisto, som har vuxit till att omfatta 23 000 timmar bandupptagningar från praktiskt taget alla finska dialekter. (källa)
3. Falk skrev Die nomina agentis der altnordischen Sprachen (1889), de populärvetenskapliga Vanskabninger i det norske sprog (1894), Sprogets visne blomster (1895) samt, i förening med Alf Torp, de omfattande arbetena Dansk-norskens lydhistorie (1898), Dansk-norskens syntax (1900) och Etymologisk ordbog over det norske og det danske sprog (1901-06, en tysk omarbetad upplaga 1910-11). Därtill kommer ett stort antal smärre uppsatser i ljudhistoria, fornnordisk mytologi och litteraturhistoria. (källa)
4. Friesen tog studentexamen 1889 vid Halmstads högre allmänna läroverk, blev filosofie doktor i Uppsala 1898, docent i nordiska språk vid Uppsala universitet 1897 och extra ordinarie professor i svenska språket där 1906. 1909 blev han ordinarie professor. Efter att sedan 1900 ha förestått professuren författade han ett antal arbeten i nordisk ljudhistoria, framför allt rörande äldre tider, samt i runologi och paleografi av vilka särskilt är att nämna Om de germanska mediageminatorna (1897), Till den nordiska språkhistorien (1901 och 1906), Om runskriftens härkomst (1904–06), vari Friesen, i anslutning till Bernhard Salins arkeologiska arbeten, härleder runskriften väsentligen från en grekisk kursivskrift, Vår äldsta handskrift på fornsvänska (1906) och Kylverstenen (i "Antiqvarisk tidskrift", XVIII). Han utgav även Upplandslagen efter Ängsö-handskriften (1902) och Olaus Petris afskrift af Hednalagen (i "Samlaren", XXIII) samt uppsatser i "Arkiv för nordisk filologi", "Uppland", Uppsala universitets årsskrift med flera. (källa)