Ljudskrift Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet ljudskrift

1. Lepsius fonetiska alfabet utgjorde i sin tur inspiration för Carl J. Sundevall, som lade fram ett förslag till en svensk ljudskrift år 1856 i skriften Om phonetiska bokstäfver, året efter Lepsius. Sundevalls skrift trycktes dock först 1862. Sundvalls principer var bl.a. att de "vanliga" bokstäverna ska användas så långt de räcker, och att man inte bör blanda olika typsnitt, såsom antikva, kursiv, fraktur eller grekiska typer. Han ansåg även att "lösa" diakritiska tecken, såsom de ovan ⟨i⟩, ⟨å⟩, ⟨ä⟩ o.s.v. bör undvikas, samt att ljud inom samma ljudklass bör ha liknande tecken, såsom i devanāgāri. (källa)
2. Tidigt fanns tendenser till en utveckling av alfabet. Kilskriften, som uppträder omkring 3100 f. Kr., och hieroglyferna, som uppträder omkring 3000 f. Kr., fick snabbt inslag av ljudtecken för att förenkla skriften. Även inom den kinesiska skriften uppkommer förenklade ljudtecken (stavelser), men den kinesiska skriften är yngre och uppkommer först 1500 f. Kr. Då hade alfabetsutvecklingen i sydvästasien redan kommit längre. Redan omkring 1500 f. Kr. fanns en fullt utvecklad ljudskrift med kilskrift - det ugaritiska alfabetet. Exakt var ett regelrätt alfabet utvecklades är svårt att säga. I egyptiska koppar- och turkosgruvor från c:a 1800–1400 f. Kr. har man hittat spår av en utveckling från delar av hieroglyfer som alltmer förenklats tills inskrifter som inte är bild- eller idéskrift. Omkring 2000 f. Kr. utvecklades på Kreta den skrift som kallas linear A vilken fortfarande var en ren bildskrift, och ur den utvecklas omkring 1400 f. Kr. linear B, där man förenklat bildskriften och delvis gjort om den till en ljudskrift. Det verkar dock vara i Palestina som det första alfabetet utvecklas. Från 1500 f. Kr. har man ett exempel på en konsonantskrift, funnen på Sinaihalvön, där man låtit egyptiska skrivtecken beteckna konsonanter i det lokala kananeiska språket. Från flera platser i Palestina har man gjort fynd av alfabetsinskrifter från perioden 1500–1000 f. Kr. Alfabeten spreds till de judiska folken, assyrierna och fenicierna, vilkas alfabet var färdigutvecklat omkring 1000 f. Kr. Genom fenicierna spreds alfabetet i början av 700-talet f. Kr. till grekerna, som lade till vokaler i sitt alfabet. Ur det feniciska alfabetet utvecklades även det hebreiska alfabetet omkring 800 f. Kr., och troligen kort därefter det arabiska alfabetet. (källa)
3. Ett fonetiskt (ljudskrift) alfabet eller en ljudskrift är ett alfabet, som används inom fonetiken, när man ska notera (även kallat transkribera) individens ljud i det mänskliga talet. Det finns många av dessa. (källa)