Ljudutveckling Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet ljudutveckling

1. Den fornskånska ljudutvecklingen avhandlas bland annat i Fonematiska studier i skånska dialekter och Fornskånsk ljudutveckling . Enligt andra lingvister tillhör dialekterna på Bornholm, i Skåne, Listers härad i Blekinge, Hallaryds och Markaryds socknar i Småland samt målet i Södra Halland det östdanska språkområdet . Det har även föreslagits att det vore mer korrekt att benämna dessa dialekter sydskandinaviska, där även hela Danmark skulle ingå . Sydsvenska mål är även "vad som ibland kallas ädelskånska (adelskånska . Ädelskånskan kan karakteriseras som rikssvenska med ljudkombinationer som förekommer i skånska dialekter. (källa)
2. Vad som ses som lånord är här inte avgörande, utan snarare frågan om ordet är främmande eller inte. Ett utdött ord ur fornspråket som återupplivas är egentligen ett lånord, men kan inte betraktas som främmande om det anpassas till språkets nutida utveckling. Detta gäller ofta även ord som lånats frånära besläktade språk. Här kan nämnas ordet "bärsärk" som är ett lån i svenskan från fornisländska, men som inte upplevs som främmande då det anpassats till svenskans nutida ljudutveckling. Ett ord som "bautasten" från samma språk är emellertid främmande då "au"-ljudet utvecklats till "ö" i svenskan, vilket torde gett ordet "bötasten" om det anpassats efter nutida ljudlagar. (källa)
3. Från 1930 och framåt har skrifter om olika gbespråk kommit i rask takt. Det stora flertalet av dessa har behandlat enskilda gbespråk. Ett betydelsefullt undantag utgörs av den omfattande jämförande språkforskning som bedrevs av Hounkpati B.C. Capo, vilken ledde till en intern klassificering av gbespråken och en rekonstruktion av proto-gbes fonologi. Mycket av den jämförande forskningen för Capos klassificering utfördes under 1970-talet. Partiella resultat publicerades i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet i form av artiklar om specifika ljudutvecklingar i olika grenar av gbespråken och, särskilt, i form av en förenad standardortografi för gbe. I hans Renaissance du Gbe (1988) publicerades den interna klassificeringen av gbespråken i sin helhet för första gången. 1991 publicerade Capo en jämförande fonologi för gbespråken. Under denna period startade Capo också Labo Gbe (Int.), 'Laboratoriet för forskning om gbespråk', med bas i Benin. Detta har sedan dess stött forskning och publicerat flera samlingar av arbeten om gbespråken. (källa)
4. Fram till slutet av 1800-talet var lingvistisk forskning av iriska mest inriktad på traditionell grammatik (såsom böjningen av substantiv, verb och adjektiv), eller den historiska ljudutvecklingen från urindoeuropeiska genom urkeltiska till forniriska. Den första beskrivande analysen av en irisk dialekts fonologi var Finck 1899, som var baserad på författarens eget fältarbete på Aranöarna. Därefter kom Quiggin 1906, som var en fonetisk beskrivning av dialekten i Meenawannia, nära Glenties i grevskapet Donegal. Pedersen 1909. är mest en historisk redogörelse, men innehåller även några beskrivningar av moderna dialekter. Alf Sommerfelt gav ut tidiga beskrivningar av både varieteter från Ulster och Munster (Sommerfelt 1922. och Sommerfelt 1965. för byn Torr i Gweedore, Sommerfelt 1927. för Munster, samt Sommerfelt 1929. för den nu utdöda dialekten i södra Armagh). Dialekten i Dunquin på Dinglehalvön beskrevs av Sjoestedt 1931. Från 1944 till 1968 gav Dublin Institute for Advanced Studies ut en serie monografier där var och en var en beskrivning av fonologin av en lokal dialekt: Ó Cuív 1944. för West Muskerry i grevskapet Cork (Ballyvourney, Cúil Aodha med omnejd), de Bhaldraithe 1966. (allra först utgiven 1945) för Cois Fhairrge i Connemara (Barna, Spiddal, Inverin med omnejd), Breatnach 1947. för Ring, i Waterford, de Búrca 1958. för Tourmakeady i grevskapet Mayo, Wagner 1959. för Teelin i Donegal, Hughes 1986. för Tangaveane och Commeen (också nära Glenties), Ó Curnáin 1996. för Iorras Aithneach i Connemara (Kilkieran med omnejd), samt Ó Sé 2000. för Dinglehalvön i grevskapet Kerry. (källa)
5. På grund av ljudutvecklingar och assimilationer ändrades de korta klusilernas stadieväxling betydligt, enligt tabellen nedan. Märk att ovanstående tabells tre sista rader bara visar de korta klusilernas utveckling till ett förhistoriskt eller tidighistoriskt stadium, medan nedanstående tabell för fram utvecklingen till nufinskan. (källa)