Lungblåsa Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet lungblåsa

1. En inställning som är fysiologiskt viktig på respiratorn är Positive end-expiratory pressure (PEEP) som är ett tryck som anläggs i slutet av utandningen och som gör att inte lungblåsorna faller ihop under utandningen. Praxis är att ha minst 5 cmH2O PEEP inställt, men om patienten har svårt att syresätta sig av olika anledningar, kan PEEP höjas. Eftersom PEEP påverkar trycket i bröstkorgen kan PEEP påverka cirkulationen, framför allt minska tillflödet av blod till hjärtat. (källa)
2. Partiklarna (<, 5µm) från kvartsdamm kan komma ned i lungblåsorna. Kroppen kan inte göra sig av med dem, de kapslas in i ärrvävnad. Sjukdomsbilden präglas av inflammation och ärrbildning i form av knutformade skador i lungvävnaden. Man ser en ökning av bindvävnad, s.k. fibros. Lungorna blir stelare och utbytet av syrgas blir försvårat. Silikos utvecklas oftast efter en latenstid mellan 10 och 30 år och ger i första hand symptom i form av andfåddhet. Vid hög exponering kan symtomen komma snabbare. Svår silikos kan vara dödlig och innebär även en ökad risk för cancer (lunga, matstrupe, magsäck) och ökad känslighet för tuberkulos. Silikos går inte att bota, men sjukdomsförloppet kan stoppas om kvartsexponeringen upphör. (källa)
3. Damm som innehåller kvartspartiklar är en hälsofara på många arbetsplatser, till exempel där kvartshaltig sten bryts, krossas eller sågas eller där annat kvartshaltigt material hanteras så att damning uppstår. Den största gruppen som utsätts för kvarts är byggnadsarbetare. De allra minsta partiklarna i kvartsdammet kan tränga ända ner i lungblåsorna med inandningsluften och ansamlas där. Kvartspartiklarna har en reaktiv yta som ger upphov till inflammation och ärromvandling i luftvägarna, samt påverkar immunförsvaret. Inflammationen i luftvägarna ger upphov till kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL), men ökar också risken för hjärtinfarkt. Inandning av kvartsdamm ökar risken för lungcancer och för silikos (stendammlunga). Påverkan på immunförsvaret ökar risken för tuberkulos, samt för olika så kallade autoimmuna sjukdomar som t.ex. reumatoid artrit (ledgångsreumatism), samt för njurskada. (källa)
4. Vänster lunga (pulmo sinister), som är aningen mindre till följd av hjärtats position, består av två lober, höger (pulmo dexter) består av tre lober. Luften når lungorna via svalget (pharynx), struphuvudet (larynx) och vidare genom luftstrupen (lat. trachea) som övergår till bronker. Luftstrupen övergår i två huvudbronker även kallade primära bronker, en till vardera lunga. Dessa delar sig sedan ytterligare till respektive lob genom vidare uppdelning som benämns sekundära och tertiära bronker och utgör det så kallade luftrörsträdet. Allt eftersom bronkerna fortsätter dela sig minskar de i storlek och övergår sedermera i bronkioler (små bronker). Bronker och trachea skyddas och hålls öppna av hästskoformade broskringar (lat. cartilagines tracheales). Bronkioler däremot är omgivna av glatt muskulatur och luftflödet kan därigenom regleras genom autonomt styrd kontraktion. Bronkioler delas i sin tur upp i terminala och respiratoriska bronkioler, de sistnämnda med visst gasutbyte. Delning därefter ger till sist upphov till lungblåsor, även kallade alveoler. I alveolerna och de minsta bronkiolerna sker det så kallade gasutbytet där bland annat syrgas diffunderar in i blodet och koldioxid diffunderar ut. Lungartärer (lat. arteriae pulmones) som innehåller blod med låg syrgashalt från hjärtat delar upp sig till ett fint nätverk med kapillärer (kapillärnät) som omger alveoler. När gasutbytet skett fortsätter det syresatta blodet från kapillärerna till lungvener (venae pulmones) och vidare tillbaks till hjärtat. (källa)
5. Lungemfysem, ofta kallat bara emfysem, är ett symptom vid kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL). Vid lungemfysem har alveolväggar förstörts av immunceller och nya stora defekta alveoler (lungblåsor) har bildats. Dessa blåsor saknar elasticitet vilket gör att den sjuka långsamt förlorar förmågan att andas ut. Det leder till att höga nivåer av koldioxid ackumuleras i kroppen. (källa)