Lutsångare Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet lutsångare

1. Karl Gunnar Bohman, född 1 september 1882 i Göteborg, död den 6 januari 1963 i Stockholm, var en svensk författare, kompositör, skådespelare och lutsångare. (källa)
2. Nygren debuterade som sångare i radio som tjugoettåring, men som lutsångare först i mitten av 1930-talet. Han var en synnerligen välsedd artist med bred repertoar och därtill mycket flitig då han kunde avverka uppemot 400 platser under ett års turnerande. God röstbehandling och ett följsamt lutspel var hans kännetecken. På skiva förekommer han endast med sång till orkester. (källa)
3. En förklaring till uppkomsten av Kal å Ada finns från förra seklets början i ett amatörsällskap som hade dessa rollfigurer på sin repertoar. De var starkt påverkade av Axel Engdahls revyer. Därefter har skalden och lutsångaren Gunnar Bohman präntat in begreppet i sina visor om Kalle och Ada, vilka kom ut i bokform på 1930-talet. Ett starkt bidrag till att begreppet därefter fått stor spridning är alla Kal å Ada-historier som florerat över landet. (källa)
4. Cabaret Läderlappen framfördes i det då nybyggda hotell Gillets festsal, med hotelldirektören Agne Meurling som initiativtagare. Cabaret Läderlappen byggde på den tyska kabarétraditionen, och flera framträdande artister kom från Tyskland. Bland de svenska artisterna som uppträdde på kabarén fanns skådespelaren Lili Ziedner, revyförfattaren och sångaren Karl-Ewert Christenson och lutsångaren Gunnar Bohman, som var bland annat var Bellmantolkare och under en period även var kabaréns konstnärlige ledare och konferencier vid föreställningarna. (källa)
5. Erik Tryggelin studerade vid Konstakademien på Fredsgatan 12 i Stockholm. Därefter studerade han i Paris, där han vistades från oktober 1911 till januari 1913. I Paris levde han ett gängse konstnärsliv med kamrater som landskapsmålaren och porträttkonstnären David Wallin, medaljkonstnären Svante Kede (1877-1955), skulptören och bildkonstnären Otto Strandman, konstnären, landskapsmålaren och porträttmålaren Fritz Lindström, som redan då ingick i Rackengruppen, där Gustaf Fjæstad var den tongivande konstnären, samt medaljkonstnären, sångtextförfattaren och lutsångaren Svante Nilsson. I Paris var Tryggelin också med på de årliga svenska gåsmiddagarna på Café Versailles, där den svenske personhistorikern, lokalhistorikern och hovmannen greve Fredrik Ulrik Wrangel (1853–1928) var ordförande. (källa)