Lyckomoral Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet lyckomoral

1. Guyau uppfostrades och handleddes i studiet av antiken och Platon av sin styvfar, Alfred Fouillée. Han blev vid 17 års ålder licencié ès lettres och mottog vid 19 års ålder ett pris av Académie des sciences morales et politiques för ett historiskt arbete om nyttomoralen. Ett svårt bröstlidande tvingade honom att avstå från den filosofiska lärarbanan och att tillbringa vintrarna i Nice och Menton, där han avled 33 år gammal. Guyaus arbeten, som utmärker sig för en levande, lyrisk stil, glänsande framställningskonst och kritisk klarsyn, bär av idén om livet som en starkt expansiv, i alla riktningar överströmmande kraft. Etiskt framträder den som sympati, solidaritet och hängivenhet. Därför är också ädelmodet den högsta, i livets eget väsen grundade dygden. Från denna utgångspunkt bekämpar Guyau beräknings- och lyckomoralen i alla dess former. Handlingsprincipen blir: högsta möjliga stegring, intensivt såväl som extensivt, av vårt fysiska och andliga liv. Lusten är därvid ej målet utan följden av livsstegringen. På liknande sätt innebär konsten en livsstegring. Skönt är enligt Guyau allt, som försätter känsla, vilja och tanke i harmoniskt lustbetonad rörelse, griper oss och vidgar vår sympati. Utifrån denna uppfattning tillbakavisas Friedrich Schiller och Herbert Spencers lekteori för konsten. Även i religionen såg Guyau en strävan efter stegrad livsgemenskap. Religionen är för honom en tolkning av verkligheten ur samhälleliga synpunkter, en "sociomorfism". (källa)
2. Parodi var från 1919 generalinspektör för den offentliga undervisningen i Frankrike. Han utbildade med anknytning till filosofer som Jules Lachelier, Émile Boutroux, Alfred Fouillée och Octave Hamelin en eklektisk, huvudsakligen av Immanuel Kant påverkad så kallad "integral" rationalism. Gentemot Henri Bergsons intuitionsfilosofi å ena sidan och en renodlad rationalism å andra, hävdar Parodi en "rationell intuition" som kunskapens verkliga källa. Även som etiker följer han Kant och förkastar nytto- och lyckomoralen. Han vände sig även mot olika former av politisk reaktion i Frankrike med företrädare som Ferdinand Brunetière, Maurice Barrès, Action française med flera. Bland hans skrifter märks Traditionalisme et démocratie (1909), Le problème moral et la pensée contemporaine (1909), La philosophie contemporaine en France (1919), samt Du positivisme à l'idéalisme (2 band, 1930). (källa)