Lyftkraft Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet lyftkraft

1. Glidflykt eller glidflygning är när en kropp tyngre än luft, rör sig genom luften utan att falla, enbart med hjälp av tryckkraft från de yttre luftströmmarna. Detta ska skiljas från flygning som grundar sig på att kroppen är lättare än luft, eller anbringar en lyftkraft inifrån. (källa)
2. Glidflygplan är roderstyrda luftfartyg som har en begränsad segelflygförmåga. Gravitationen driver dem nedåt-framåt, medan lyftkraft för att hålla dem flygande samtidigt genereras. De delas in i två typer, enkla glidflygplan och lastglidflygplan. Det är skillnad på glidflygplan och segelflygplan och inom flyget skiljer man dessa kategorier åt. Glidflygplan kan inte användas för längre sträckflygningar utom möjligen i bergsmiljö med sammanhängande kraftig uppvindsområden på grund av sämre glidtal (prestanda). Därför används nästan uteslutande segelflygplan som kan nyttja termik för att vinna höjd. Glidflygplan finns och används mera av historiska föreningar eller av historiska skäl. Glidflygplan tillverkas knappast längre. (källa)
3. Stigspak Kontrollerar helikoptern i höjdled, manövreras med vänster hand. Genom att föra spaken upp/ner så förändrar man huvudrotorbladens anfallsvinkel lika mycket på alla blad. Förändrad anfallsvinkel ökar eller minskar lyftkraften vilket får helikoptern att stiga eller sjunka. En helikopter har ett konstant varvtal på huvudrotorn och när man ändrar anfallsvinkeln så ökar eller minskar "luftmotståndet". För att förhindra att rotorvarvet varierar på grund av varierat "luftmotstånd" så måste effektuttaget ur motorerna regleras. Numera så sker det med ett automatiskt reglersystem, men på äldre samt enklare moderna kolvmotorhelikoptrar så måste man manuellt "dra på/av" motorn med ett gasreglage på stigspaken. (källa)
4. De flesta hissarna har en motvikt som håller emot så att elmotorn inte behöver lyfta så hög vikt, balanseringen bör vara 50/50 med halv last i korgen för att få högsta möjliga lyftkraft med minsta möjliga genomsnittliga energiförbrukning, på detta vis behöver motorn i snitt aldrig lyfta mer än halv last oavsett färdriktning. Hissar med motvikt är att föredra ur komfort- och energisynpunkt, men ibland går det inte att få plats med en hiss med motvikt. I dessa fastigheter kan det istället gå att få in andra hissmodeller. (källa)
5. Gasballonger är idag fyllda med helium, medan man på 1800-talet ibland även använde stadsgas (lysgas) eller vätgas. Deras flyghöjd regleras med gas- eller ballastutsläpp (oftast sand eller vatten). Lyftkraften för vätgas är ~7,5 N/m3. (källa)
6. Luftfarkoster indelas i två grupper, aerostater, som får statisk lyftkraft genom sitt innehåll (särskild lätt gas eller varm luft som är lättare än omgivande luft), och aerodyner, som erhåller lyftkraft då de eller några delar av farkosterna (till exempel rotorer) rör sig relativt den omgivande luften. För att kunna lyfta någon nettolast måste den lyftgenererande delen på en aerostat ha lägre densitet än den omgivande luften, därav benämningen "lättare än luft". Klassen aerodyner benämns ofta som "tyngre än luft" även om ordet aerodyn inte säger något om densitet, utan just har med rörelse att göra, då ändelsen dyn är språkligt närbesläktat med dynamisk. (källa)
7. Den första designen av en farkost som kan betecknas som en svävare gjordes 1716 av Emanuel Swedenborg. Den modellen som han designade skulle drivas av människors kraft, och den byggdes aldrig i praktiken, modellen hade inte fått tillräckligt med lyftkraft. Det krävs cirka 5 hästkrafter att lyfta 300 kg med dagens teknologi. Den första farkosten med markeffekt byggdes av österrikaren Dagobert Müller 1915. Den konstruerades för att fungera som en snabbgående torpedbåt. Den testades i Adriatiska havet men kom aldrig att användas i strid och projektet lades ned. (källa)
8. Luftskepp är ett samlingsnamn för en grupp av luftfarkoster som är lättare än luft, och därmed en typ av aerostat. Till skillnad från flygplan eller helikoptrar, som med kraftiga motorer som driver propellrar eller jetmotorer och vingar skapar lyftkraft, även kallade aerodyner, flyger ett luftskepp med hjälp av Arkimedes antika princip om att väga mindre än den luftmassa som luftskeppets kropp pressar undan. Detta gör att även mycket stora luftskepp, med en massa på flera hundra ton, fortfarande väger mindre än luft och alltså flyger utan att det kräver någon tillförd energi. För att få ett luftskepp att väga mindre än luft, fyller man det med gas som har låg densitet, en så kallad lyftgas. Främst har vätgas eller helium använts, men varmluft och kolväteföreningar har också testats. Normalt skiljer man luftskepp och varmluftsballonger åt, även om de grundläggande fysikaliska principerna om att vara lättare än luft är desamma. I ett luftskepp sitter man heller inte i en korg, utan passagerare och lastutrymmen har historiskt sett oftast varit inrymda i själva flygkroppen. (källa)
9. När flygplanen accelererar luft för att hålla sig flygande eller för att själva accelerera åt något håll bildas virvlar bakom flygplanen. Bakifrån sett bildas bakom vänstra vingen en virvel som roterar medurs och bakom den högra en som roterar moturs. Virvlarna börjar lokalt som relativt små men kraftfulla så kallade ändvirvlar vid vingspetsarna som beror på överströmning från vingens undersida till översidan beroende på tryckskillnaden mellan de två sidorna. Virvlarna växer sedan till sig i storlek bakom vingen på grund av nersvepet, som uppstår som följd av skapandet av lyftkraften, och den omgivande luft som dras in i cirkulationen för att ersätta den nersvepande luften, och övergår i så kallad wake turbulence. (källa)