Läkarpraktik Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet läkarpraktik

1. Stéenhoff gick först i Normalskolan för flickor och därefter vid Åhlinska skolan 1879–1882. Hon inledde sina studier 1882 studier vid Tekniska skolan i Stockholm med avsikten att bli konstnär men reste efter någon månad till Neuchâtel i Schweiz, för att vistas ett år hos vänner till familjen. Där studerade hon bland annat måleri och franska vid Collège de filles. När hon återkom till Stockholm fortsatte hon sina studier vid Tekniska skolan i förhoppningen om att senare kunna studera vidare vid Konstakademien. Men hennes far ville att hon skulle studera på riktigt och skaffa sig ett säkrare levebröd än konstnärens så 1885 övergick hon till att studera för en studentexamen vid Lyceum för flickor, hon tog "Lilla studenten", examen i tyska och naturvetenskapliga ämnen, på våren 1886 men hon avbröt fortsatta studier på grund av sin förlovning 1886. Som gift var hon bosatt i Sundsvall där maken drev en läkarpraktik och hon fick god tid att ägna sig åt sitt måleri. Om tillfällen erbjöds fortsatte hon sina konststudier bland annat studerade hon för den franske akvarellisten Boucher i Menton 1890 och för Gottfrid Kallstenius och Virginia Larsson i Stockholm 1892 samt Kerstin Cardon 1893. Hennes konstnärskap såg åter ut att vara hennes framtida uppgift och vid Konstföreningen i Stockholms utställning 1895 fick hon två målningar antagna. Vid den tidpunkten kom hon att intressera sig för social reformverksamhet och ägnade sig i fortsättningen främst åt ett författarskap och föredragsturnéer, men fortsatte dock att måla och utförde några porträtt och väggdekorationer. (källa)
2. År 1903 öppnade Herman Hjorton en läkarpraktik i Huskvarna, som därmed fick stadens första läkare. Hjorton kom från Kvillinge i Östergötland, där han föddes 10 maj 1869. 1890 avlade han studentexamen i Linköping, och 1903 blev han legitimerad läkare i Uppsala. Han var således helt nybliven läkare när han öppnade sin praktik i Huskvarna. Han fick snabbt ett gott rykte i staden, och engagerade sig för samhället. Han var exempelvis medlem i stadens skolfullmäktige och arbetade på frivillig basis intensivt för att få folk att dricka brunnsvatten, eftersom det fanns en närliggande källa som visade sig ha vatten av mycket hög kvalitet. (källa)
3. Klein studerade vid universitetet i Wien och sedan 1830 i Berlin, där han blev medicine doktor. Han uppgav snart sin läkarpraktik för att leva av sin penna. Han blev först teaterkritiker, därefter skådespelsförfattare och litteraturhistoriker. Endast några av Kleins dramer (Zenobia 1847, Strafford 1862, Heliodora 1867 med flera) kom upp på scenen, och de försvann snart därifrån. Han sökte efterlikna Shakespeare och gav liksom denne kraftiga uttryck åt lidelsen, men slog ofta över till oformlighet, måttlös bildprakt och bisarrt detaljmåleri. Böjelse för avvikelser från ämnet och blixtrande paradoxer, kännetecknande för hans dramatiska arbeten, framträder även i hans ofulländade, intressanta verk Geschichte des Drama's (13 band, 1865-76). Kleins Dramatische Werke (7 band) utgavs 1871-72. (källa)
4. Kristian Henrik föddes i Stockholm som son till (den mer kände) läkaren och naturforskaren Urban Hjärne och Elisabeth Carlsdotter Cederström. Han började studera vid Uppsala universitet 1727 men reste 1732 "utrikes" och avlade medicine kandidat-examen i Paris. Efter återkomsten till Sverige etablerade han en stor läkarpraktik och blev bland annat livmedikus hos drottning Ulrika Eleonora. (källa)
5. Johan Lindhult var son till rådmannen Petter Lindhult. Efter skolgång i Örebro och Strängnäs blev han 1741 student vid Uppsala universitet, där han först studerade fysik och kemi, och 1742 disputerade på en avhandling i kemi. Senare övergick han till medicinstudier och blev 1752 medicine doktor. Han hade redan innan dess börjat driva en läkarpraktik i Stockholm, där han gjorde sig känd som en av de första som gjorde försök med Elektriciteten emot hvarjehanda sjukdomar. 1754 sändes han av Vetenskapsakademien på en studieresa till Paris för att där lära förlossningskonst och bråckbands förfärdigande. Efter återkomsten till Sverige 1755 blev han en föregångsman inom användningen av bråckband. 1755 blev han provincialmedicus i Malmöhus län och intendent vid Ramlösa brunn. 1759 återvände Lindhult till Stockholm, där han blev läkare vid Danviks hospital och Allmänna barnhuset, 1762 andre stadsfysikus och assessor i Collegium medicum och var 1766–1767 intendent vid surbrunnen på Norrmalm. Han utgav 1752–1753 ett eget arbete om elektroterapi. (källa)
6. Doktor Percy Trevelyan söker upp Holmes och berättar en udda historia. Han var en ung lovande, men fattig, doktor som för några år sedan söktes upp av en mister Blessington. Denna Blessington föreslog ett samarbete. Blessington skulle stå för allt som hör en bra läkarpraktik till, hus med mottagningsrum och väntrum, servicepersonal, medicin och utrustning, och i utbyte skulle han få tre fjärdedelar av doktor Trevelyans intäkter. Trevelyan accepterade erbjudandet och Blessington lät anordna allt. Mister Blessington hade även planerat att bo i det nya huset och på så sätt få doktor Trevelyan som husläkare på nära avstånd. (källa)
7. Vid 64 års ålder avvecklade Sven Bröms sin läkarpraktik i Stockholm och flyttade tillsammans med sina två döttrar till Ockelbo år 1676. (källa)
8. Richard Eeg-Olofsson var son till distriktsföreståndaren i Svenska missionsförbundet Olof Olofsson och Jensi Eeg. Han blev student i Göteborg 1917, medicine kandidat i Uppsala 1921 och medicine licentiat i Stockholm 1926. Efter förordnanden i psykiatri, neurologi och medicin, bland annat vid Serafimerlasarettet 1925–1928, var han 1929–1931 föreståndare för Serafimerlasarettets nervpoliklinik. Eeg-Olofsson blev 1930 biträdande läkare och 1936 överläkare vid Svenska diakonisällskapets epileptikervård i Stockholm, var 1930–1935 läkare vid Stockholms barnavårdsnämnds upptagningshem för pojkar, 1933–1934 föreståndare för dess rådgivningsbyrå för svåruppfostrade barn samt läkare vid stadens folkskolors hjälpklasser och var 1933–1940 psykiatrisk rådgivare vid Skarvik-Tallåsens skyddshem för psykiskt defekta kvinnliga skyddshemselever. Från 1933 innehade Eeg-Olofsson läkarpraktik i Stockholm och var från 1942 ordförande i styrelsen för alkoholistanstalten Vårnäshemmet. Han skrev ett antal arbeten i neurologi och psykisk hälsovård. (källa)
9. Efter studentexamen 1917 blev Adlercreutz medicine kandidat 1921, medicine licentiat 1928, medicine och kirurgie doktor samma år på avhandlingen Strumaförekomsten i Finland och dess beroende av vattnets jodhalt och var docent i inre medicin vid Helsingfors universitet 1934–1966. Han innehade läkarpraktik i Helsingfors från 1928, var assistentläkare vid Maria sjukhus 1929–1930, vid första medicinska universitetskliniken 1930–1931, var biträdande lärare där 1931–1935 och överläkare vid Diakonissanstaltens andra medicinska avdelning 1935–1950. (källa)
10. Briffault praktiserade en tid som läkare på Nya Zeeland, deltog i första världskriget och lämnade därefter sin läkarpraktik för att ägna sig åt antropologiska och sociala studier. Från början politiskt radikal blev Briffault kommunist, om än inte alltid partitrogen. Fram till andra världskriget vistades han mestadels i Frankrike. Briffaults mest kända verk är The mothers. A study of the origins of sentiments and institutions (3 band, 1927) där han bland annat behandlade matriarkatet. I The decline and fall of the British Empire (1938, svensk översättning i utdrag "Brittiskt förfall, 1940) riktade han en hätsk kritik mot den brittiska imperialismen och sociala förhållanden inom landet. Briffault skrev även romaner, ofta starkt präglade av hans politiska övertygelse. (källa)