Lärarverksamhet Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet lärarverksamhet

1. På grund av överansträngning lämnade han sin lärarverksamhet och levde från och med nu som värdshusvärd utanför Halle, med ett års avbrott genom en vistelse som fånge i Magdeburgs fästning, där han skrev romaner och ett stort antal satiriska och polemiska skrifter samt sin självbiografi. (källa)
2. Cavallin blev filosofie magister 1853, docent i romersk vältalighet och poesi 1857, adjunkt i samma ämne 1864 och professor i grekiska 1875. Han var främst en framstående latinfilolog med djup kännedom om den romerska litteraturen. Hans akademiska lärarverksamhet kom dock att föra honom till grekiskan. De 15 år under vilka han var professor i grekiska vid Lunds universitet var en blomstringstid för det grekiska språkstudiet. (källa)
3. Johannes Ljunghoff var son till kontraktsprosten Anders Hansson Ljunghoff. Efter mogenhetsexamen i Malmö 1905 studerade han vid Lunds universitet och blev filosofie kandidat 1910, filosofie licentiat 1916 och teologie kandidat 1920. Han prästvigdes 1923 men kom att ägna sig helt åt lärarverksamhet. Ljunghoff blev 1913 lärare vid Hammenhögs folkhögskola i Skåne och tjänstgjorde i början av 1920-talet som vikarierande lektor vid olika folkskoleseminarier. Han var lektor vid Folkskoleseminariet i Kalmar 1924–1940, vid Folkskoleseminariet i Uppsala 1940–1945 och var från 1945 lektor vid Folkskoleseminariet i Lund. Ljunghoff var granskningsman för läroböcker i kristendomskunskap, 1928–1933 som suppleant och 1933–1935 som ordinarie. Han var under sin tid i Kalmar kyrkoråd och kyrkofullmäktige, sekreterare i Kalmar stifts bibelsällskap med mera. Han var ordförande i Växjö stifts konfirmationsundervisningskommitté 1935–1940. Ljunghoff skrev en rad tidskriftsuppsatser och böcker i religiösa ämnen, bland annat behandlande katekesen och dess betydelse i undervisningen. (källa)
4. I Leiden utövade han en vida berömd lärarverksamhet, men 1591 tvingades han lämna sin plats på grund av sin politiska och religiösa omedgörlighet, som visade sig bland annat i hans arbeten Politicorum Libri Sex (1589) och De una religione (1590). Han återvände till den katolska läran och erhöll nyinrättad latinsk professur i Leuven, där han bland annat skrev böcker om den heliga jungfruns underverk. 1853 restes en minnesvård över honom i Leuven. Justus Lipsius har fått ge namn åt Europeiska unionens rådsbyggnad, som uppfördes i mitten av 1990-talet i Bryssel. (källa)
5. Caleb Althin bedrev själv omfattande lärarverksamhet, både på sin egen skola och vid andra skolor i Stockholm. Han var även verksam som grafiker och illustratör. (källa)
6. 1794 kallades Fichte till den efter Reinhold lediga filosofiska professuren i Jena. Där utvecklade han en lysande lärarverksamhet och ett energiskt författarskap. Han framlade för första gången sitt självständiga filosofiska system i Grundlage der gesamten Wissenschaftslehre (1794) samt sin rättslära och etik i Grundlage des Naturrechts (1796) och System der Sittenlehre (1798). Emellertid kom han snart i stridigheter både med sina ämbetsbröder - filosoferna kunde inte godta hans reform av kantianismen, och teologerna förargades över hans på söndagarna hållna populära moralföreläsningar - och med en del av studenterna, som han stötte genom sina angrepp mot deras råa kårseder. Den sistnämnda konflikten gick så långt, att Fichte blev överfallen i sitt hem och för en tid måste lämna Jena. Men ödesdigrast blev för honom den s.k. ateismstriden (1799). Anledningen till denna var en i den av honom utgivna filosofiska tidskriften införd avhandling Über den Grund unseres Glaubens an eine göttliche Weltregierung (1798), i vilken Gud identifierades med den sedliga världsordningen. (källa)
7. Roscelin började undervisa 1087. Han blev kanik i Compiègne, men måste 1092 återkalla triteistiska satser vid konciliet i Soissons 1093, varför han levde en kort tid i England och Rom. Han fortsatte sedan sin lärarverksamhet i Frankrike, bland annat i Besançon och Tours, tills han omkring 1120 försvinner ur sikte. (källa)
8. Wadsteins forskning och författarskap faller inom flera olika, fast med varandra sammanhängande områden: det nordiska, det kontinentalgermanska och det fornengelska. Hans lärarverksamhet som professor vid Göteborgs högskola omfattade under de första åren både tyska (huvudsakligen) och engelska, men kunde från höstterminen 1903 ägnas uteslutande åt de kontinentalgermanska språken. Han var ledamot av Humanistiska vetenskapssamfundet i Uppsala (1898) och Vetenskaps- och vitterhetssamhället i Göteborg (1905). (källa)
9. Meyer var ordförande i kommittén för Nidarosdomens restaurering och utgav 1914 en populärt hållen bok om denna. Förutom sin mycket omfattande lärarverksamhet var hans huvudintresse Norges historiska minnesmärken och på detta område utförde han en framstående arbete. Dels för privata och dels för offentliga medel företog han varje sommar studieresor i syfte att samla material till belysning av den norska folkkonstens utveckling och resultatet av dessa resor framlade han vid talrika utställningar, föredrag och i de på uppdrag av Kristiania kunstindustrimuseum utarbetade publikationerna Norsk Træskjærerkunst, I–III (närmast till skolbruk) (1899–1905), Fortids Kunst i Norges Bygder (1909 och senare). Ett omfattande material av noggrant utförda uppmätningar och teckningar förvaras opublicerat i samlingar och arkiv. Sina arkeologiska studier över norsk medeltida byggnadskonst publicerade han i en rad artiklar. En resumé av dem finns i hans avhandlingar i "Norsk Kunsthistorie " (I, 1925). (källa)
10. Martin Nyrop var en av Europas främsta arkitekter under början av 1900-talet. Han utövade ett stort inflytande både genom sina verk och sin lärarverksamhet som professor vid Det Kongelige Danske Kunstakademi 1906–19. Det första arbete som gjorde honom känt var utställningspalatset i Köpenhamn 1888, präglat av rik fantasi och festglädje. Nyrop segrade strax därpå i tävlingen om Köpenhamns rådhus, vilket uppfördes efter hans ritningar 1892–1902. Intryck från Norditaliens gotik omformade i nordisk tegelstil utmärker särskilt byggnadens torn. Senare utvecklade han en mer självständig jugendinfluerad stil. Bland hans senare byggnader märks Eliaskyrkan på Vesterbro och Bispebjerg Hospital. (källa)