Vad betyder och hur uttalas lärdomshistoria
Lärdomshistoria uttalas lär|doms|hist|oria.
Lärdomshistoria betyder i uttr. idé- och lärdomshistoria.
Ordformer och varianter av lärdomshistoria
Singular
- lärdomshistoria
- obestämd grundform
- lärdomshistorias
- obestämd genitiv
- lärdomshistorien
- bestämd grundform
- lärdomshistoriens
- bestämd genitiv
Lärdomshistoria är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet lärdomshistoria
Idéhistoria (lärdomshistoriker) eller lärdomshistoria är ett akademiskt ämne som i första hand är en nordisk företeelse, men förekommer även i andra länder, företrädesvis i Tyskland där Ideengeschichte är en del av filosofihistoria och i USA, där History of Ideas (idag mer vanligen Intellectual history) har studerats sedan 1930-talet då det grundades av Arthur Lovejoy.
Idéhistoria har funnits som akademiskt ämne i Sverige sedan 1932, då Emilia och Gustaf Carlbergs professur i idé- och lärdomshistoria inrättades vid Uppsala universitet med Johan Nordström som förste innehavare. Idéhistoriska institutioner finns vid flera av Sveriges högskolor och universitet. Ämnets främsta svenska publikation är årsboken Lychnos, som utgivits sedan 1936.
