Lärjunge Synonymer Betyder Uttal

• aspirant
• elev

Hur används ordet lärjunge

1. Senare kallades personer som var lärjungar i en svårlärd konst eller vetenskap för adepter. Alltså en person som blev invigd i ett ordenssällskaps hemligheter eller i någon djupsinnig och för allmänheten svårtillgänglig kunskap. Numera används ordet ofta som en synonym för en lärjunge eller elev i mer allmän betydelse, till exempel i sportsammanhang. (källa)
2. Behandlingen bestod vanligen i att smörja illaluktande oljor i underlivet och väldoftande ämnen som luktsalt kring näsan, då man antog att omtöcknande ångor från den kringvandrande livmodern påverkade hjärnan. Franz Mesmer började i slutet 1700-talet använda seanser som botemedel, då han antog att hysterin uppstod på grund av den animala magnetismen. Paul Briquet och Jean Martin Charcot började använda hypnos. Hans lärjunge Pierre Janet observerade att sjukdomen främst drabbade vissa typer av kvinnor och menade att den var kopplad till vissa personlighettyper. Joseph Breuer och Sigmund Freud betonade i stället traumatiska barndomsupplevelser som bakgrunden till hysteri. (källa)
3. Med det menas att verkligheten inte egentligen är verkligheten utan bara en ofullständig avbildning av den. Den sanna perfekta och oförändliga verkligheten är idéernas värld. Det kan nämnas att en klassisk stridsfråga bland filosofihistoriker och kännare av antikens tankevärld har handlat om vem som var upphov till denna idélära, Sokrates eller hans lärjunge Platon. (källa)
4. Under medeltiden var kabbalan djupt influerad av islams mystik, sufismen, vilket gav upphov till en rik litteratur i Andalusien. Under 1500-talet i staden Safed i nuvarande Israel där den lurianska skolan uppkom skapades också viktig litteratur inom kabbala. Denna skola bär sitt namn efter rabbin Isaac Luria (även kallad Ari) som alla kabbalister i hans efterföljd riktade sig efter. Ytterligare en betydelsefull person var hans lärjunge Chayim Vittal. (källa)
5. Benämningen kom in i svenska språket på 1600-talet från Tyskland, där den ursprungligen användes om den lärjunge som skulle elda i skollokalen samt om den munk som skötte eldningen på kloster (från latinets calefacere, göra varm, uppvärma). I delar av Tyskland används ordet fortfarande i betydelsen vaktmästare, assistent till en vaktmästare, eller en fängelsefånge med vissa arbetsuppgifter, medan ordet i Sverige snabbt kom att betyda uppassare eller manliga betjänt, främst inom det militära. Mot slutet av 1800-talet började den icke-militära användningen av ordet att alltmer ersättas med det engelska butler. (källa)
6. Det är på detta sätt korsfästning blivit känd genom många skildringar i böcker, konst och filmer av korsfästelsen av Jesus från Nasaret, kristendomens centralgestalt (se Nya testamentet Matt. 27, Mark. 15, Luk. 23 och Joh. 19). Det fanns dock åtskilliga varianter, bland annat korsfästning på påle utan tvärslå eller med den dömde placerad upp och ner (vilket enligt traditionen hände Jesu lärjunge Petrus). (källa)
7. Den första generationen kristna ledare var lärjungar till de tolv apostlarna och tog följaktligen emot sin tolkning om den kristna tron från de som fått den förmedlad från Jesus Kristus. Bland dessa ledare finns Polykarpos, som var lärjunge till Johannes, Clemens I, som var en av de första påvarna från cirka 91 till cirka 101, och Ignatius som var biskop i Antiochia, Barnabas och Papias. (källa)
8. En lärjunge (lärjungaskap) är en elev, som följer en läromästare och tillägnar sig dennes lära, levnadsmönster och andliga insikter. En annan högtidlig benämning för lärjunge är discipel, som är etymologiskt besläktat med disciplin och härrör från latinets disciplina, 'uppfostran, vetenskap'. Ett annat ord är adept, vilket definieras som "särskilt utvald lärjunge till viss lärare" och ofta används i sportjargong. (källa)